åt gossarna och dockor åt flickorna, emellan de rå lärostunder, som deras späda ålder ännu medgaf. Ett litet snöfall hade några dagar före Julen, till allas förnöjelse, inträffat och, med tillbjelp af en frisk vinterfrost ofvanpå, åstadkommit et! hjelpligt slinkföre. Kusken Öberg hade dragit fram alla slädorna och satt seldomen i ordning tillika med barnens kälkar, som redan vero försökta i bryggbusbacken, hvarvid imformatorr hbjelpte de små att styra. Inomhus hade man : flera dagar sett lågande brasor i den stora bak: ugnen, och en angenäm lukt af vört och saffransbröd doftade genom hela huset. Två dagar fört Julaftonen hade majoren och hans fru i racker med foxarna varit till staden och gjort sina in. köp, och barnen undrade storligen hvad det va för paketer, som Öberg vid hemkomsten to; upp ur slädan och husjungfrun Christine emot tog och bar in i handkammarn. Andtligen hade den högtidliga dagen inträffat Middagen hade gått för sig kleckan straxt efte ett i allsköns knapphändighet, emedan mamm: ännu åtskilligt hade att syssla med, och borde var afdukadt. I stora salen aåg man fyra barn som, hälften oroliga, hälften glada, sprungo emol alla, som gingo ut och in, och gjorde dem nya frå. gor, om aftonens kommande tilldragelser. Jung fru Christine kom med ett upptändt ljus i han den, och ämnade sig in i sängkammaren, hvar: dörr var stängd. — Hå! hål Christine, nu begriper jag, hvac hon skall med Jjuset (sade Carl, en tioårig gosse med skalkaktigt utseende), mamma skall ha det att försegla julklapparne.