på en blank tentallrik, utan äfven bräxriasflaska oct silfverbålle. Var så god och häll till godo! sade hon til Mina och Lina, som följt bvarje hennes rörelse mer oafvända blickar, och hvilkas saptis af den frisk: höstluften och den långa promenaden var stegrac till det högsta. Ver så god!o sade mor Kajsa än en gång, skä rande bröd ech ost, samt flyttande fram de små til bordet. Derefter svängde hon ut med största hastig het i sitt kök, sägande till pigan: Skynda dig, Britta! sno på! sätt i fläng på pann kaksplåten, och lägg bra med goda glöd under, me dan jag vispar till Och nu tog hon fat oca visp izgick i visthuset, återkom snart högt vispande ägg mjölk och mjäl, och snart fräste och smattrade der ena pannkakan efter den andra öfver kolelden Britta smörjeade, slog på och vände flinkt, och moi Kajsa bar sjelf in, så fert sem pamnkakorna gräd dgdes, till da små, hvilka, sedan de låtit truga :si; en liten stund, höllo till godo med den allra mes klingande astit i verlden. Nu återkom Mathilda. och sedan mor Kajsa för gäfves truget och bedt henne äta bpen pannkake med stött socker och krösa-mos till, men Ma hilds endast velat taga ett äpple, sägande att hon var lång mera törstig än hungrig, och sedan mor Kajsa i fyr språng gått efter en stor silfverbägare, bräddful med söt mjölk, och sagt mångfaldiga gånger: val så goda, var så god! och hå!l till. goda etc., sedar allt detta var uträttadt, frågade bon först om utgån. gån af Mathildas expedition. nJo, Gud ske lof, sade Mathilda, onu är det om. bestyrt. Jeg fick Lars Olssons lilla Mirtha, som ät klok och stadvisende, att gå och leta upp Annika och skulle denna ej kunna komma genast så pår la Märtha bort till Stina, och stannar hos henne till Annika kommer.p Annu ett loftal, ännu en ögon-gnuggning höll mor Kajsa öfver Mathildas godhet, försäkrande at! ahon sjelf varit betänkt på allt detta, hvaraf Mathilda fick tro så mycket eller så litet hoa ville. Mon nu led tiden långt fram på degen. Klockans gök bade, till Minas och Linas yutersta fröjd galit både tolf och ett. Mathilda gade ett vänlig! och tacksamt farväl till mor Kajsa bad henne icke