Aftonbladet – 22 december 1841, sida 2

grisar att äta, men detta i största hast, och skyndad: sedan in för att åter i ro få betrakta do grann lapparne. Deruti låg hennes egentliga tröst: mn var lifvet icke mera tungt, sedan hon kunde få s fina, granna, store, vida nattkappor till Johan. Ho: klippte genast till en sådan, allt med sin ullsax och en liten stund derefter var bon i fulit syend på en vacker hålsöm, något som hon lärt af dei englagoda grefvinnan,, men som hon aldrig för e gen räkning begagnat förr än nu. Hon var verk ligen både glad och lycklig, och kände icke för ö gonblicket den olidliga tomheten. Allt detta stod helt lifligt framför Mathildas in billning, under hemgåendet. Hon hade mycket le? vat ibland menniskorna, noga observerat dem oci kände dem äfven fullkomligt, Att Stina en stunt skulle tröstas af dessa småsaker, visste hon nog men äfven att arnan lefvande tröst och sällskap be böfdes, och för att anskaffa detta sednare åt de stackars Stina, tog hon vägen åt byn, der mor Kajs hade sitt hus och hem, rustande derute med lång mera högfärd, fåfänga och skryt, än den rika oc förnäma grefvinnan i sitt. Nå hvad ser jag, sade mor Kajsa, som såg Ma thilda och barnen styra vägen till heanes dörr hvad ser jag ech härvid slog hon ihop sina stor grova händer på den ofantliga magon. Skulle ja i dag få ett så fasligt rart och förnämt besök ! OcI ou förde hon med stor stolthet och sjelfförnöjoise under ett jemt komplimenterande, in sitt främmande Sjelf gick hon först i spetsen och visade vägen, sä gande: Jag kan säga att detta var en stor heder för mig atv nådig grefvinnan och småfröknarna göra sig s gemena och titta in i vår lilla torftiga stuga, oc bärmed öppnade bon dörren till den stora, Jjusa glada, alltid sopade, alltid granrisade stugan, de allt, ifrån och med de bastanta trämöblerna, målad: med de grannaste oljefärger, till alla silfverbägarn