RESER EEE ERE Jo, han har varit borta några dagart svarade Jozef kort. Och hörs inte utaf, frågade grafvinnan med nigot häpet och ängsligt i tonen. Åh jo,, genmälte Josef, den vunstig herrn kom hem i eftermiddag, frisk och sun:. Så-å! yttrade erefvinnan, då är han icke orsok till sin herres mulna lynne i afton. Brasan var mest utbränd. Grefvinnan skulle draga på klocksträngen för alt begära in Jjus, hon gick då förbi Jesef och lade hastigt sin hand på hans panna och sade mildt: pJosef, är du sjuk eller ledsen? Säg att du är ett dera, ty det tredje är långt värre. Dåligt lynne är det värsta af allt, för en verklig vän, ty det bevisar att denna ej är nog, ej ens något i detta ögonblick. . Jag är ledsen, goda Mathilda, svarade Jozef, och tryckte den vänliga handen till sina våta ögon, sina varma läppar. Nå, det var goåt, sade Mathilda, och drog anrdan lättare, .men hvarför är min gode Josef ledsen? fortfor hon och tog en plats bredvid ynglingen. Ack! jag har sett mycket elände i dag, och, då värsta, det biltraste af allt, jag är sjelf orsaken der till, genom miltdförb. tjenstenit. Och hvad Har du sett ? frågade greivinnan med yttersta förundran, ty hon visste ej att Josef varit ur huset på hela dagen. O! jag bar sett sorgen, den bleka, stumma, förgråtna, intill vansinne gränsande sorgen! Ncj, säg snart, bästa Josef! Hvad har du seu? Man skall icke onödigt plåga siua vänner.! aJag har sett soldat Bolds unga hustru. i Ja, hon är rätt vacker alt se på, sade grefvinvinnan med någon förundran. Ack, inte nu! genmälte Josef sorgligt. Hennes man var al dem som blefvo kommenderade till Garl