äldssedlar, och ändtiligen förfogade han sig hem Ibaka, men blef genast, efter det han, klockan 4, nträdt i sitt rum, der anhållen af Polisgevaldigern ederin, som, underrättad om Breitfeldts namn, fråat om han kände Carlsson, och om det icke var ennes Bonjour-rock, som Breitfeldt vid tillfället beagnade. Dessa begge omständigheter hade Breiteldt genast medgifvit. men, på ytterligare fråga af ederin, angående Breitfeldts åtkomst till rocken, lade han förmält sig hafva köpt densamma af Carlsn, hvarefter Breitfeldt inför t. f. Polismästaren, Hr iradshöfdingen Berg, som snartinfunnit sig i Breiteldts rum, gjort de uppgifter, hvilka finnas uppfattade Öfverståthållareembetets, för Breitfeldt justerade, rotokoll. Nyssnämnde, den 29 Oktober hållne protokoll var dessa delar af följande innebåll: aVidare, och i råga om åtkomsten till de af Breitfeldt innehafde, uti Carlssons rum tillgripne klädespersedlar och skolagg. förmälte Breitfeldt, att, sedan för någon länste tid tillbaka, emellan Breitfeldt och Carlsson samal uppkommit derom, att den förstämnde, hvars gne kläder och skodon börjat blifva alldeles utlitne, skulle af Carlsson köpa en del af dennes garlerob, hade sistlidne Tisdag, då Carlsson, emellan slockan 4 och 2 eftermiddagen, besökt Broitfeldt, råga i berörde hänseende dememellan åter uppstått, hvarvid de öfverenskommit, att Breitfeldt skulle af Carlsson få köpa ett par svarta byxor för 5 Rdr, en värt Bonjour-roek för 20 Rdr, tvenne västar, den na af siden och den andra af kläde, för 2 Rdr tycket, ett par stöflar och galocher för 6 Rdr, allt riksgäldssedlar. samt en svart frack, äfvensom att Breitfeldt skulle till Carlsson i byte, emot dennes silfverfickur, lemna en, Breitfeldt tillhörig kråsnål, I form af en lyra, hvilken Breitfeldt ansåg vara värd 4 Rdr berörde mynt, hvarjemte det aftel dem emeljan träffats, att Breitfeldt, som icke för tillfället vore försadd med tillräckligt penningar, skulle, pär det föll honom lägligt, och han dertill erhöll medel, betala Carlsson den skuld, hvari Breitfeldt hos honom således komme aft häfta; att Carlsson deruppå, sedan han af Breitfeldt erhållit 2 Rdr Bko, såsom bandpenning å de persedlar, han af Carlsson skulle bekomma, aflägsnat sig från Breitfeldts hemvist, och derefter hade Breitfeldt hvarken råkat Carlsson eller hört af honom förr, än i går afton, vid åttatiden, då en för Breitfeldt okänd gosse klädd i blå rock och brun mösga, infunnit sig uti Breitfeldts bostad, och, under förmälan, att ban blifvit ditskickad af Carlsson, från denne medfört så väl de stöflor och galecher, byxor, bonjour-rock och väst af siden, nvilka Breitfeldt i dag begagnat, som äfven den i hans rum anhållna svarta frack och Carlssons silfver-fickur; att, sedan den okände gossen lemnat berörde persedlar, samt bortgått, hade Breitfeldt, som under hela dagen varit hemma, samt icke ätit middag, hvilken måltid han merendels plägade försaka, klädd i sine egne stöflor och byxor, vid pass klockan 9 begifvit sig till Konditorn de la Croix paviljong å Bazaren, och der druckit en kopp the, hvarefter Breitfeldt åter gått till sin bostad, dit ban ankommit klockan !, till 10; att Breitfeldt, som, under hemvägen, råkat falla omkull, dervid han med gatuerenlighet nedsmutsat sine påhafde byxor, genast, efter det han hemkommit, lagt sig att hvila, straxt derpå fallit i sömn och sofvit fnda fram till morgenen. då kan uppstigit, påtagit sig de ofvanförmälde, från Carlsson erhållne klädespersedlarne, och sedan han uti sin ena byrålåda inläst de af honom i går afton begagnade byxorna och stöflarna, på det att de, såsom Breitfeldt yttrade, icke sku!le ligga fremme och skräpa i rummet, klockan omkring helf till elfva lemnat sin bostad, dervid han i penningar med sig haft omkring en Rår Bko. Ofvanintagne de! af Öfverståtbållare-embetets protakol! upplästes för Breitfeldt, hvilken derefter än ytterligare medgaf, att han inför herr polismästaren afgifvit en sådan berättelse, som i-samma protokol! funnes beskrifven, samt, på fråga om anledningen till dessa, efter hvad Breitfeldt nu mera sjelf erkänt, hufvudsakligen osannfärdiga uppgifter, förklarade i början, det Breitfeldt varit fullkomligen öfvertygad, att Rumstedt sjelfmant skulle angifva sig, såsom den brottslige och rädda Breitfeldt: men sedermera, att denna af sin hos Rumstedt aflagde ed. ansett sig förhindrad, att upptäcka det verkliga förhållandet, samt sluteligen att begge dessa skäl för anledt Breitfeldt till ifrågavarande oriktiga uppgifter Breitfeldt erinrades än ytterligare, hurusom han: åberopade, till Rumstedt gifna löfte icka rimliger kunde såsom en ed anses, enär dervid. enligt Breit feldts här inför rätten gjorde beskrifning, icke en norlunda tillgått, än att Breitfeldt gifvit Rumsted ett tysthetslöfte och att denne sednare då, pekande på en uppslagen psalmbok, yttrat, det Breitfeldt, om han missbrukade Rumstedts förtroende, skulle blifvs olycklig och i honom fiana sin värsta ovän. Här? genmälte nu Breitfeldt: Jo: nog var det en ed jat aflade; men jag minns icke så noga förloppet jag erinrar mig blott, det jag ansåg mig förbunden at dölja, hvad Rumstedt sedermera mig förtrodt. Af Öfverståthållare-embetets hit ankomne proto koll inhemtades att, sedan Brseitfeldt, vid enskild förbör inför herr t. f. polismästaren, med ändring a sin förut gjorda förklaripg i afseende på åttomster till de af Breitfeldt innehefde persedlar, som vari Carlsson tillhörige, angifvit ynglingen Rumstedt så som den der lemnat Breitfeldt berörde persedlar och sjelf behållit de öfriga klädesplagg, hvilka blif vit å Carlssons rum tillgripne, men ännu icke till rättakommit, hade Breitfeldt inför Öfverståtb.-embetet protekoll d. 4 nästl. Nov. upprepat och utvecklat denn angifve!se; innehållande detta protokoll, ibland an I nat, följande beskrifning på början af pyssnämnd förhör: Då Breitfeldt härvid i Rumstedts frånvar I förehemtades och tillsades att nu fullständigt oc noggrannt, inför protokollet, upprepa den förklarin han inför herr t. f. polismästaren enskildt afgifvi I förmälte Breitfeldt, att han dertill vore beredd, hvar I med Breitfeldt för sig sjelf yttrade som orden föllc IpJa! det kan icke vara Guds vilja, att jag ska Jo, han har varit borta några dagar! svarad Jozef kort. Och hörs inte utaf, frågade grafvinnan med ni got häpet och ängsligt i tonen. ee oo . .