— RARE RRRA RE sten och som afgingo i thorsdags. Det var visst icke hans tur, men då kapten häromdagen var i förögenhet, om hvem han i hast skulle tega, sedan ett par andra sjuknat, föreslog jag ifrigt Bold, emedon jag visste hur ordentlig och nykter och bra han är, och hur han gör heder åt regementet hvar ban finns. Jag mins att kapten gjorde någon invändning om att han var nyss gift och bosatt, men dertill lyssnade jag knappt, och lofvade dessutom i en viss skämtsam ton, men utan att dermed mena nvarken godt eller ondt, nej, rekt fatet, att jag skul!e trösta den unga gräs-enkan, och Bold blef ock kom menderad. Imedlertid rann hon mig i hågen i natt, mitt samvete slog mig, och jag föresatte mig åtminstone att se till benne, och fråga efter henne hos rotemästaren den rika Lars i Nolgården, som bor icke långt härifrån. Nu i skymningen red j:g till Nolgården. Larses gumma ruskade på pufvudet, och sade att hon gjort allt hvad hon förmådde för att trösta Bolds hustru, men att, då det icke halp, tror bon icke att hjelp står till med henne. Jag ansåg detta, eller rättare, jag ville anse detta bara för ett ätt alt prata af den bonddryga gumman, men med lappande hjerta red jag dock in I 3EOgeR, för att sjelf förvissa mig cm huru det verkligen var. åg jag den ensliga stugan, OCh ingen rök dess skorsten ingen !jussiråle ur dess låga huru den dunkla Skogstrakten redan låg nästan iesvept i mörkor. FÖ var det alltid så sopadt och granrisadt utanför Bolds dörr, nu fanns intet spår. Jag Böppade utaf hästen med änsla i bjertat SOM jag icke ville unna min o, om jag bade Pig0n. Jag band hästen i största t vid det lilla Steket som omgifver deras lilla rosland, och trädde in i stugan. Intet ljud bördes derinne. Nirjag öppnade dörren, frågade ingen hvem det var. Stino, ropade jag, är ni inne? ty det var MÖrkt inne i stugan, att jag knappt kunde urskilja något föremål. Hyem ropar mig? frådera! en