ålla denna ed helig; han skall icke lägga mig till ast, att jag nu går att bryta en ed, som jag så dyrt. vurit att hålla. Efter uppläsning, hvaraf Broitfeldt medgaf, att äfen denna del af Öfverståthållåte-embetets protokoll ar med sanna förkållandet öfverensstämmande, samt ttrade: Ja! det var en helig ed, ty jag lofvade Rumsiedt tystnad, och, under det Rumstedt pekade å psalmboken, svor jag vid Gud att icke bryta detta öfte.n Det anmärktes, att Breitfeldt förut icke hos Kämiersrätten uppgifvit, det han svurit vid Gud; men ran genmälte kärå allenast, det han städse vidhållit, tt en helig ed var aflagd. I likhet med hvad Baeitfeldt hos Öfverståthållareembetet omnämnt, uppgaf han nu, att han bestämdt erinrade sig hafva Fredagsmorgonen den 29 OktoBer, då ban begaf sig hemifrån, innehaft kontant Rdr Bko, bestående af en gul sedel på trettiotvå skillingar, samt tvänne sedlar å åtta skillingar hvär-dera. Efter hvad förr är sagdt, hade Breitfeldt af s;uidsmeden Chergå erhållit 2 Rör 36 skillingar riksgäldssedlar; och då afdrag från dessa sammanlagde belopp, Fyra Riksdaler tolf skillingar, skedt för Breitfeldts uppgifna utbetalningar hos Korditorerne de la Croix och Wartzau eller Bianchini, återstod ändock mera än de Två Riksdåaler tolf skillingar Rikspäldssedlar, som funnos hos Breitfeldt, då kan häktades, Med anledaing häraf förständigades Breitfeldt att upplysa, hvartill ban användt skilnaden, men försäkrade, det han ifrågakomne dag alldeles icke bestridt andra utgifter, än hos nämnde konditorer, dock kunde han icke tillförlitligen erinra sig beloppen deraf. Då af Breitfeldts berättelse, angående Rumstedts besök hos konom natten till den 23 Oktober, syntes, som Rumstedt, först efter det han erforit att pi-stolen ännu var laddad, beslutit sig att medtaga densamma till Carlsson, fåstades Breitfeldts uppmärksamhet på det osannolika deri, att Rumstedt ändock skulle medbaft någon knailbatt, och att pi-stolen i saknad deraf ej kunnat begagnas. Häröf-ver kunde Breitfeldt icke lemna någon förklaring. Om förloppet vid den å Carlssons lix anställda: obduktion, der Breitfeldt äfven varit tillstädes, sade han sig numera icke öga någon fullständig hågkosast. Han mindes blott, att förhållandet varit arys-ligto; att han nödgats hålla i sin hand de tvenne i Carlssons hufvud påträffade kulor; att Rumstedt iF början, medan han uppehöll sig i det utanför sjelfva anatemi-salen belägna rum, medgifvit, att pistolen, när, den till Broitfeldt öfverlemnades, var laddad, men sedermera, då Rumstedt kom in i anatomisalen och fick se Breitfeldt, sökt förebära att pistolen vid berörda tillfälle icke var laddad, ehuru Rumstedt omsider åter erkänt verkliga förhå!landet i denna del. I sammanhang hörmed anmärkte Breitfeldt alt Rumstedt, i händelse han varit oskyldig, icke någonsin skulle hafva döljt sanningen; men då Breitfeldt ez:inrades, att han sjelf vore betridd med uppgilter, dem han sedermera medgifvit vara osannfärdiga, åberopade Breitfeldt ånye den förr orafirmäl4e edgången, tilläggande: om jag verkeligen vore: den, som mördat och bestulit Carlsson, huru skullejag kunnat gå och göra af med de kläder, som änou icke tillrättakommit ? I antedning häraf gjordes Breitfeldt uppmärksam derpå, att visitation äfven ägt rum i Rumstedts bostad, utan att likväl någon af Carlssons saker derpåträffats; men Breitfoldt svarade, att flere dagar efter mordet då redan förflutit och att Rumstedt,. som imedlertid varit på fri fot, lätteligen kunnat undanskaffa alla sådane persedlar, hvarföre ock Breitfeldt vore öfvertygad att desamma aldrig skulle tillrättakomma. Sedan Breitfsldt än ytterligare blifvit förmarad till en mera uppriktig och sannfirdig bekännelse, än den,. han redan afgifvit; men ibärdigt förnekat all annan kännedom om det åtalade brottet, anhöll Aktor, Hr Assessor Salomozsson, om uppskof med målet, för alt få de personer inkallade, till hvilkas hörande remisshandlingarne föranledde; och yrkade Hr Assessorn, under åberopande ef 47 Kep. 37 S RättegångsBalken, att Breitfeldt, emot hvilken redan en mängd bindande liknelser och omständigheter skulle: förekommit, att han begålt det grofra brott, för hvilket han vore anklagad, men med en anmärkningsvärd kalstarrighet nekade, måtte varda i enskild, mörk cell insatt. Med bifall härtill uppsköts målet till nästa Lördag den 48 dennes klockan tio förmiddagen. Och skulle ÖfverståtkåliarsEmbetets Kansli anmodas, att låte Breitfeldt i enskildt mörkt fängelserum förvaras, tilidess KämnersRätten annorlunda besluter. — Tilr nyssnämnde rättegingsdsg skulle, efter remisshandlingarnes föranledande, kallelse utfärdas å Polisgevalidigern Jederin, Uppsyningsmännen Hallstede och Lindblom, Pizan Berglund och Jernbäraren Andersson och hars bustru, Mamsellerna Bergqvist, Lundberg och Schierbeck, Ynglingen Rumstedt, Kramhandlaren Wailenström, Hr Fånogpredikanten Wallinder, Musik-eleven Kerlberg och Handelsbokbållaren Ortman. Breitfoldt öfverlemnades till fångbevakningen, och lHr Assessoren Salomonsson afträdde. r och dag, som förr skrifvet står. På KämnersRättens vägnar: 0. 4. Montelius.