Aftonbladet – 21 december 1841, sida 1

små prinsarne, som voro så snälle och roliga, de ä väl der, kan jag tro? Jo pytt, så Pelle! svarade Johan, litet indignerad öfver Stinas dumhet och enfald. aJv visst!n fortfor har. aNoj, minsann, det vankas inte på hva kommendering! Sådan herrlighet finns ja gu icke på Carlsten, och Gud vet, om jag månsin mer få se den rare prinseno, tillade han och strök sig med fingret i ögat. Så här småsnackade de båda unga makarne en liten stund, och giago sedan till hvila, i en viss lugn, men sorglig sinnesstämning. Den arma Stinas två dagar gingo som svå flygarde minuter. Hon alldeles slukade sin Johan med sina rödgråtna ögen, för att, som hon sade, ej glömma ett enda f de kära dragen. Hon klippte en liten lock ef hans hår och lade in den i papper, såsom hon sett små-fröknarne lägga in grefvinnans öch salig grefvens hår till eil suveni, och detta lade han i sin psalmbok. Iion lagade till de största läckerkoter, som hennes torftiga hus det tillät, till hans matsäck och till hans sista frukost. Det var en förfärlig stund, då denna esista frukost ändtligen egde rum. Blek ech ordlös slök Johan maten, uton att känna, om den smakads väl eller illa, ellsr ens Bågot. Stum och förgråten, fårglös och darrande stod Stina vid hans sida och höll hårdt em hans ena arm, och tryckte då och då äfven sin kalla panns eller de heta tinningarna deremot. O, du Gud, som allt förmår !Gif tröst och styrka och tilamod till min stackars Stina, sade Johan, med sammanknäppta händer, i stället för att tacka Gud för maten, när hen hastigt uppsteg från denna sista måltid. cOch pu min kära, goda Suna, farväl! Nu måste jag ut, ty tiden lider redan. Åt nu en bit, så är du snäll, och gå sedan till Kajsa-moster. Hon vet nog något att trösta dig med. eNejo, sverada Stina, äta kan jag alls inte, och alls inte går jag till någon Ksjsa-moster, utan jag följer dig. aMen jag får lof att gå så fort! sade Johan med sorglig ömhet. cÅh, jag orkar nog! svarade Stina, och de gingo. fen ack, hvilken ä ång! Dessa hjertan, som slig g HH RE