Aftonbladet – 20 december 1841, sida 2

ENA NDADR ÄMNEN. — År 1508 ville Rafsöl Ssnzio dUrbino skänka en af sina vänner en tafla till hågkomst; han målade i denna afsigt den lilla bilden af de trenne gracerne (fizurerne äro något öfver en fot höga) en verklig ädelsten, som körer till de skönaste I denna af Gud begåfrade konsnärs diadem. Originalet finnes i Lord Dudley and Wards ägo, och mer in en gång har man beklagat, att en enskild persons äganderätt dertill hindrade allmänheten att njuta deraf. En af Frankrikes utmärktaste gravörer, Forster, har, i förening med en insigtsfull förläggare, nu afbjelpt denna klagan. Det var icke möjligt att komma åt sjelfva originalet, men de förskaffade sig en fulländad kopia i aquarell, för hvilken de betalte den engelske målaren Denning 5000 francs, och efter denna aquarell har Forster gjort sin gravyr. Allt hvad som karakteriserar den gudomlige mästaren i hans ouppnådda arbeten, finnes förenadt i denna tefla. Efter att länge hafva beundrat den, vet man icke åt hvilkendera af de herrliga qvinnogestalterna man skall gifva företrädet, och lika litet om man mest skall beundra de särskilda figurerna, eller den sköna gruppen såsom ctt helt. — För några år sedan dog i Paris en vidt beprisad man, som kunde berömma sig af ctt närmare umgänge med århundradets utmärktaste statsmän, som styrkande och vederqvickande stått prins Tal!eyrand vid sidan, under dennes lysande befattningar under kejsar-tiden, som åtföljde Lord Kastlereagh till kongressen i Wien, och äfven vid kongresserne i Aachen, Laybach och Verona satte den diplomatiska verlden i förvåning genom sin talang och sina smakfulla arbeten. Markis de Cussy talar i sina snillrika uppsatser om honom som ett orakel och ställer honom i spetsen för Fransyska skolan; Brillot-Savarin delade denna åsigt; Rossini, Grimod de la Reyniere, Dupuytren, Broussais, Marcel-Gaubert, Lady Morgan tala om honom i ds mest smickrande ordalag. Under en längre tid åtföljde han prins Pauls af Wurtemberg person; sedermera furstinnan Bagration. Kejsar Alexander lät kalla konom till Petersburg; Georg IV af Englsnd öfverhopade honom med kungliga ynnestbevis. Då denno furste uppsteg på Englands thron, var hans första tanka på denne berömde man. Lady Morgan berättar, att Georg sjelf skref till honom och inbjöd honom att återkomma, under de mest lockande löften. Men den firade afböjde det smickrande anbudet med dessa ord: Mojestät, jag kan icke komma ty jag måste lägga sista handen vid mina arbeten.s Sina öfriga är tillbragte han i Baron Rotschilds hus i Paris. Denne berömåe dödlige är Carime, den utomordentligaste kock, som nyare tiden frambragt. Hans arbete, som hindrade khonom att lycsliggöra Georg IV med sin närvaro, var Lart de la cuisine frangaise an 19:e sigcls, ett lärdt repertorium, som till ett helt sammanfattar de mest olikartade grenar: al samma vetenskap. Redan förut hade han utgilvit Patissier royal parisien, Paltissier pilloresque Maitre dhobel francais. Intet slag af ära skulle felas den djupt saknade och begråtne. Hans arbeten, till en del ännu outgifna, utkomma med allraförsta i Paris i en sorgfälligt arrangerad upplaga. med en mängd tekningar och gravyrer. En snillrik Pariser skrifställare besörjer densamma, och hoppas att under sin patrons beskydd ingå i odödligheten, liksom Thiers namn står ingräfdt på Kejsarens stöf. vel på Vendome-kolonnen. — Den 43 dennes var det ett år, sedan Napoleons gvarlefyor nedsattes i invalidhötelet i Pa