Aftonbladet – 18 december 1841, sida 3

men med hela sorgens och den förtvifiade kärleker energi. I cÅh nej, kära barn I tröstade Johan, och tryckt henne till sitt manliga, men beklämda bröst; cinte krig, men se! det kan väl finnas d -... Skap i fre äfven. Gif dig nu tillfreds, Stina lilla, och gif mi jen bit att äta, så skall jag sedan säga dig, hur de hänger tillbopa, och hur jag varit ända som tvun gen, att göra som de välte, ty Gud i himlen skal veta, hur det bar mig emot., Tyst, men darrande i hvarje led, fullgjorde Stin: mannens begäran, och då han, hastigt nog. släck sin hunger, stod hon, utan att alls kunna andas, a oro och gräslig fruktan, vid hans sida, afvaktand sin bårda dom. Så snart hennes make lade bor skeden, men icke förr, sade hon med qväfd för tvifan: aJohan! för barmbertighet, sig mig nu hvad de är, hvart du skall hän igen, ty bort ska du, de ser jag, det begriper jag nog. Johan tog sin maka på sina knän, tryckte bennc till sitt bröst och, kyssande de nu så bleka, an. pars så rosenröda kinderne, sade ban: Jo, qvinna lilla, nu ska du riktigt få veta hut det är: Af vårt regemente ska hundra man gå till Carlstens fästning; tolf man af hvart kompani, tre officerare, två underofficerare och ett par trumslagare. Af detta kompani voro Mod, Kanon, Lustig, Svärd och Borg, och några, som jag icke tror du änner till, kommenderade, men så befanns det, att Mod och Borg ligga i frossen, en annan, som heter Fred, hade vrickat foten, så han ligger, och, hur f.. Get var, var det fel med alla dem, de ville ha i stället. Då skickade kapten efter mig och sado: Bold, let är visst inte din tur, det vet jag nog, men jag vill gerna att du ska gå med kommenderingen. Då sa jag kapten ärligt, att det står aldrig till; nen han skrattade bara och slog mig på axeln och jade : Fy! ska du vara en såden stuge-gris, för att du nu är gift! Nu känner jag alls icke igen dig! Hvad går för nöd på friska, raska hustrun din, (OM du är borta par tre månader bara. Henne skola vi nog se till på bästa vis. Jag vill gerna catt du skall följa med. Du är bland dem, jag rikdigt litar på, och, tro mig! man har inte sin kap