Aftonbladet – 18 december 1841, sida 3

hemmoa, suckade hon och en viss ovillkorlig darrning hade bemäktigat sig henne. Han kunde ej mera vara inne i stugan, hon gick ut i dörren. Natten hade bredt sitt svarta bårtäcke öfver jorden, tallskogen hven så doft, och när Stina abade det allra minst, ljöd ej långt ifrån henne ugglans otäcka och i gemene mans tro, alltid olycksbådande: klä hvitt! klä hvitt! Stina ryste häftigt till, men kunde icke förmå sig stt gå in. Hon skälfde af köld, af fruktan, oro och ängslan. Hon började bittert gråta, men derigenom försvann hennes förmåga att höra så skarpt, och när hon ett ögonblick hejdade sin gråt för att åter lyssna, hörde hon tydligt de välkända jemna, snabba, något tumga stegen af sin återkommande make. oJohan! är det du som kommer ? ropade Stina, darrande och i gräslig fruktan att ej få svar. Ja visst! ja visst! ropade Johan, och påskynda-. de sin gång till något som gick lika fort, men som: dock ingalunda var språng. Ack Gud vare tack och pris! suckade Stina, och ; sjönk halft vanmäktig i den älskades famn. Hen pästan bar in henne och nedsatte henne på en bänk: vid spiseln. Hon repade sig likväl genast, och vän-j le sig med hela glädjens förtjusning till den efter-. ängtade maken. N Min Gud hvad du dröjt, och hvad jag väntat och! ängtat! sade hon. Men misskundelige Gud! så! vett du är! Du har gått orimligt! Och blek är! u som ett lik! Du har bara fått det usla bränn! inet, men ingen mat, det känner jag så grannt.! Uck, Joban, bli aldrig så länge borta mer! cHuru skulle det då gå med dig, om jag bief! orta med ens? frågade soldaten men en röst, derti man tydligt hörde att många känslor blandade ig. Stina såg hastigt och forskande upp på Johan, Ren som hon aldrig anade någon sådan möjlighet, varade hon utan omsyvep: Jag skulle dö!, Ack du får väl lefva, du stackars kräk! utro-i ade Johan, med en röst, i hvilken qval och smärta gglelikt ljödo. N cHimmelske Gud, hvad står på fårde! utropade tina, slog sina händer tillsammans ech ville digna ed mot jorden. — cKrig? sade hon halft hörbart.