Aftonbladet – 18 december 1841, sida 2

— Musik-eleven Carlsons förmodade: mördare, Breitfeldt, bar i dag för andra gången förevarit i KämnersRättens andra afdelning, under tillopp af en ofantlig mängd åhörare, och förhöret förtsättes ännu kl. 3 samt räcker säkert lingt inpå eftermiddagen. Breitfeldt fortsätter envist sitt nekande, och det efter alla anledningar orimbiga och nedriga föregilfvandet, att en boktryckare Rumstedis son varit gerningsmannen, men har lik väl gått så långt i detaljerna af sin historia, att han uppgifver sig hafva afvetat när Rumstedt begaf sig åstad för att plundra Carlson: och af honom emottagit de kläder och persedlar, hvilka hos Breitfeidt anträffades. Breitfeldt Mar sedan förra förhöret suttit i mörk cell, och fångpredikanten har flere gånger besökt honom, men utan verkan. En mängd andra personer äro äfven i dag hörde. Vi skola ,ofördröjligen lemna våra Läsare del af Kämnersrättensprotokoll för: första sessionsdagen, som är ganska intressant: och väl uppsatt. Såsom ett bevis på Breitfeldts fortfarande skrymteri må bland annat näinnas, att han straxt efter sin inställelsei sessionsrummet yttrade med en skenbar resignation: Jag vet väl det rysliga öde som väntar mig, och att jag ej kan öfverbevisa Rumstedt, då han ej sjelf villbekänna; men om det vore mitt sista ögonblick, måste jag likväl vidbålla att det är han, som gjort gerningen.s (Man erinrar sig, att Breitfelåt dagen efter mordet träffades i den mördadeskläder, att en bit af ett ljus, som han innehaft, träffats i den mördades rum, att han till och med: haft på sig strumpor, al hvilka den ena var märkt mee C och märket på den andra ursprättiadt, m. m. Öfver allt detta har han berättat en historia, som skulle visa, att Rumstedt burit kläderna till bonom efter mordet, m. m.) ormen SER SEELE