Aftonbladet – 18 december 1841, sida 1

J har väl talat med Annika-moster?p aJa bevars! Hon kem till vårt en gång när hon gick om der, ren i missommars och då talte båd jag ech Johan vid henne., Har Bold fått in sin hafre än? Nej, inte all, men i eftermiddag om denna goda väderleken står vid sig, så tänkte vi bära in alltihop, ty det är inte mycket qvar. Bara nu Johan kommer så tidigt, tillade Stina med en gömd suck. J ska inte förtreta er, Stinay sade mor Kajsa med en connaisseurs-ton, för det är intet bra, lika litet som att ligga på latbänken; men se det dehöfver man inte frukta hvad er angår. Åh nej, Gudi tack,, svarade Stina, glad öfver komplimangen af den kärfva rothållar-gumman, det har jag väl aldrig hittills fått namn för. Nå fick J sälja galant eran lärftsbite, frågade mor Kajsa. . Ja vassera! Uligrenskan tog en med sig in till markna och jag fick bra betaldt. Hvad då?p Tre daler och åtta. : Det var minnsann bra betaldt, för det var inte så bredt heller, tyckie jag när det stod uppe i väln Nej, och inte så fiat heller,, sade Stina skrattande, !y det var bara små-blåugarn till in-) slag, men se det var så mycket dess hvitare, och; hårdare mangladt, fortfor bon, allt under ett godt; och bjertligt skratt, och se det sätta herrskaperna; ett förfasligt värde på. Jag har mången gång på; marknan sett hur de ha betalt mer för en hvit: och hårdmanlad bit, än för en annan, som varit, båd finare och bredare, fast den skollat litet o-: blektare.x Ja det vet jag visstl, svarade mor Kajsa med stort förakt öfver herrskapernas enfaldighet, liksom inte det linnet blef hvitt nog när det; drog till !oeh brukat, och bykat och pryntat och; skubbat med sin tyska såpa så