Aftonbladet – 17 december 1841, sida 3

och rodnade, fastän hon stod med ryggen vöne åt sin Johan. Ja så, smålog den nya äkta mannen för nöjdt, ja nu vet jag när du vill ha upphållsvä der. Det blir när Kajsa-moster ska fara til presten med — —— aSch! tystade Stina, och lade sin hand på hans mund, såg icke pojken, för då blir de bara en tös, det kan du lita på. Det har gamla Annika försäkrat mig slår aldrig felt, att när en vill ha en pojke, så får man en tös, och så tvärtom. Kanske du kan få båda delarne, genmiälte mannen skämtande. Ah skäms!, svarade Stina harmset, och gick ifrån honom, fast han ville qvarhålla henne. Nej, det säger jag en gång för alla, att så gerna jag vill ha en, så ogerna ville jag ha två. Nej, se det hör till nådig Grefvinnan och de rika att få tvillingar. Det är godt att det lilla vi knnna samka ihopa, räcker till en! — sedan då till två! Men, vet du, fortfor hon i en betydelsefull oet äfven något hemlighetsfull ton, under det hor ånyo framgick till mannen, vet du, min tro ät att den goda Grefvinnan tänker på oss med något till poj ..till det lilla, när tiden kommer, för se! hon var så nöjd med mig alltid, och sade ju till mig och alla de andra, att det var del roligaste pige-bröllop hon gjort, efter det var så allt i tukt och ära, som det var, och efter jag kunde få bl riktig kronbrud. Hon sa just när de klädde på mig, att detta var henne en stor fägnad, och att det ska jag ha igen framdeles. Då tror jag hon mente som så. Tror du inte det med Johan? Ja Gud vet, svarade han. De lofoa mycket, de höga, men hållen — den sitter inne ibland. Ah fy skäms att säga så om Grefvinnan y, inföll Stina lifligt, Om du är anständig och beskedlig nu, som förr, sade hon till mig, när jag talte om för henne att du ville ha mig, pså skall du få både bröllop och hjelp, och hli klädd