Aftonbladet – 17 december 1841, sida 3

pannan, på kinden, och slutligen, när Johan blot tycktes hafva en önskan, på de friska läpparne Ack hvad jag är glad i afton! sade Stina sitt bjertas fröjd, jag kunde alldeles hafva lus att dansa.n Jo, det skulle just passa dig, så här i åtton de månaden! smädade Johan, men smekad henne bjertligen under tider. Nej, dansen få du väl sidera nu en tid bortåts, fortfor han, men jag silerar intet maten, ty jag är glupskt hungrig i qväll Ja så får du det som duger ock, sada Stina triumferande, och visade honom på de uppdukade läckerheterna. Det var ett fasligt kalas på lördagsqvälln, sade Johan, men lät sig dock smaka af allt, och talade under tiden om litet smisqvaller från Larses samt att Larsamor, Kajsa och Anna Lisa skulle åka till kyrkan, och att Stina allt för gerna fick åka i deras knä. Detta gjorde Stina en stor och verklig fröjd. Vägen till kyrkan var ganska ling; klädd och utstofferad i sin söndagsdrägt, orkade hon icke mera att vandra den, och det låg henne om bjertat att ännu en gång innan den förestående, i qvinnans lif så vigtiga stunden, få besöka Guds hus, se den gode Herden för hvilken hon gått och läst,, och som sammanvigt. henne med sin Johan, samt råka sina vänner och bekanta, som hon måhända ej mera på hela vintern skulle träffa. Dessa naturmenniskor, hvilka anse allt det lilla som hänler dem i lifvet för katastrofer, vilja gerna hafva en mängd saker och ting undangjorda, färdiga, aträttade, förr än dessa skola inträffa, och känna ig ängsliga och illa till mods om hinder derör skulle lägga sig i vägen. Stina var förtjust fver tankan på morgondagens kyrkofärd, och! visade sin tacksamhet på det mest påtagliga sätt! lels i sin glädje, dels i sina enkla ömhetsbety-i elser till honom, som utgjorde hela hennes lifs ycka. Efter slutad aftonmåltid dröjde det icke inge innan de båda makarne slumrade Jjuft och aligt vid hvarandras sida, (Forts. följer.)