Aftonbladet – 17 december 1841, sida 1

SOLDATENY OCH HANS HUSTRU. (Ur ,SKIZZER, af Förf. till vKUSINERNA.) d Der d en liten, men ordentligt och väl byggd stuga under några höga björkar. En liten ladugård -låg straxt bredvid; en kåltäppa, och i följd dermed, ea potates-hage, vore belägna närmast bo: huset, oeh litet längre bort sig man ett par små, med omsorg och möda, uppröjda gärden, der de stora stenhögarne noga bevittnade, att mönniskor svettats derför. Es smal 1 stället, och utom hvad isan nämnt, fanns infeb som ta2niskohänder, ty hög och diup tallienna ensliga stuga, på hvars yttre dock såg lysa en brokigt målad, alnshög trädtafa, som skulle föreställa det regementes vapen, såmt gifva tillkänna den rotens nummer, hvars soldat här Kade sin boning. Den lilla rig som vuxit i hörnet af det ena gärdet var redan i nbärgad. Der råmade en ko. De sflagna ärterne vard uppresta på en kon-formig ställning, men några trafvar hafre stodo ännu ute iregnet, som väl i äftigt, mer jemnt och flitigt fuktade jorden och allt hvad som ej var under tak. Det luktade redan höst från tallskogen. Man var dock endast i slutet af Septembor. Ur stugans skorsten hvirflade en tjock rök, som än , än slog ned öfver den öde, vilda som. de fuktiga vindar bekagade, och m en doft af nybakadt bröd, staran pligar var2, emedan säden ämnv ck. Men hvem kände denna dofi? — — ingen — Om ej den omtalade koen, ett pa får, hvaraf den ena bade en svagt ljudande bjellrs om halsen, och ett par grågula grisar som oupphörligt följdes åt, ty utom dessa syntes ej er enda af Guds skapade varelser, några våta, olustiga foglar oberäknade. Men istugan var hvar ken fukt, kulen höst, eller en enda skymt af de mjeltsjuka och ängsliga som låg bredt öfver trakten. Der skrattades godt och hjertligt.