Aftonbladet – 16 december 1841, sida 3

er, -herre! Gud vare med erl, — Ynglinger ville stöta ifrån land, men den okände qvarhöll ho. nom med ännu en fråga: Ålskar ni tonkonsten? Frågan kom vid ett sådant tillfälle, att den tyck tes någet opassande; ynglingen smålog derföre och svarade först efter något dröjsmål: Mec passion, herrell farvällp — Spelar ni något in strument? — Åh ja, fio!, svarade ynglinger nästan förtretad. — Godt, fortfor den okände, säg mig namnet och er bostad, En besynnerlig misstank? hade uppstigit i ynglingens själ och han svarane blott: ;mitt namn är ej er till någon nytta; mem om ni vill träffa mig, skall jag åtta dagar härefter kl. fyra på eftermiddager finnas vid Sankt Marcos Lejon och skall då vars klädd som nu. Främlingen försvann i mörkre och gondolen fertsatte sin smygande fart läng: efter kanalen. Atta dagar derefter sted samme yngling vic Sankt Marcos Lejon. Kleckan var närajfyra, då en gosse kom rakt emot vår unge äfvemtyrare med en svart lackerad låda under armen. N är den rätta eller hur? sade gossen. Kanskey svarade den tillfrågade småleende. Den ni räddat fortfor gossen, sänder er denna låda; den är er sade han. Är han qvar i staden? frågade ynglingen. — Nej, svarade gossen; ham har flytt men gifvit en vän i uppdrag att lemma er det ta, fag denna lilla lådan!s — Gossen försvann. Lådan var lätt och tycktes således icke innehålla några dukatrullor; men ynglingen bar den em, ganska nyfiken att få se hvad dem inne: 11. Då han öppvade den, fick han se en gammal ol, som till utseendet icke hade något värde — men det oaktadt fann ynglingen, med en sann kännares blick, att det var en äkta eremonesare. Hvem är denne man? frågade han sig eftersinnande och påminde sig först nu den okändes underliga frågor. — Det blef snart upptäckt ; då han upplyfte instrumentet, fann han en liten biljett; han