Aftonbladet – 16 december 1841, sida 1

UR SEKTER PFEFSERKORNS MEMOIRER. IL EN KONSERT. Det tar: sig. Allt sedan jag kom in i det unga Sverge, der jag nu sitter i mitt moln, som en liten Gud: engel med löskragar och prydd med den der lilla sarkastiska hålan på kinden, som jag förut omtalat, och hvarom utförligare kan läsas i: min autebiografi; allt sedan har jag riktigt kommit; sem man säger, i smöret. Alla menniskor vilja göra min bekantskap; en hel hop påstå sig till och med, sedan länge haft äran af min väaskap, och hela staden säger sig hafvå läst Den spruckna lyran.s Detta lär imedlertid icke vara händelsea, emedan, som sagdt är, hela upplagan makulerades och såldes, om jag ej missminner mig, till patronpapper vid någon af Kongl. lifbeväringens vapenöfningar, menkasserades äfven såsom sådant, emedan Den spruckna lyrana befanns betydligen fördröja antändningen och således förorsakade en hop piotter, i generalsalfvan; troligen derföre, att man blott sköt i luften, och en viss sorts poesi; äfven med krut under, har svårt att få lyftning. Nog af; allt det der är nu giömdt och dertill är troligen milt porträtt skulden,som fått sen plats bland: de patenterade framtidens grundpelare, Utom den allmänna uppmärksamhet omr blifvit fästad på min person, hafva äfven mina pekuniära omständigheter förbättrats; ty det finnes en stor mängd, som af mig begära: tankar vid aflidaa fru renhållnings-entreprenörskans förgängliga del, eller något på en aktad medborgares graf, eller vid lilla Agapeti döpelsgakt, eller också eR fosterländsk sång vid åkare-embetets sekularfest, och alla sidana författar jag emot kontant erkänsla och låser sjelf kerrekturen i bladen, alltsedan den ölyckan hände, att man i stället för pminnets eternellery tryckt minnets etternäller, som