EN RELIGIONSFEST I SÖDRA SPANIEN. (Märkvärdig skildring ur ett bref från Malaga, infördt i BI. f. titt: Unterhaltung.) Påskfesten är den förnämsta högtiden i Spanska kyrkan, och hvarje dag af Påskveckan firas med processiorer och andra ceremonier. Lördagen före Påsk begaf jag mig till Chouriaus, en by belägen en qvarts mil från Malaga, för att der Divista en religiös ceremoni, som likväl blef föga uppbygglig. Uti Chouriaus framstäldes nemligen hela Christi piDos historia på ett theatraliskt sätt, och det med alla möjliga specialiteter. Den vackraste ynglingen i byn öfvertog Jesu roll och den skönaste flickan Jungfru Marias. På en fri plats i byn uppfördes byggDader af alla slag, föreställande Pilati Palats, det hus, hvari Christus åt Påskalammet, m. fl. dylika; korsen för Christus och missdådarne äro uppresta och rollerna äro utdelade bland de förnämsta i byn, emedan en hvar anser det för en ära, att, som handlande personer, få deltaga i denna högst egna ceremoni. Alla kläda sig nu i passande kostym, Romerska soldater till häst och till fots flankera på platsen, tilldess presten på slaget 10 visar sig på balkongen utanför ett af husen. Han uppmanar folket till uppmärksamhet, och berättar först och vrålar sedan fram för det Christi pinohistoria, hvarvid öfverste presten samt alla närvarande göra gester, passande till deklamationen. Man kan lätt föreställa sig, hvilka mindre passande situationer, som härigenom uppkomma. Närmast den berättande presten stod denna gång den Franske konsuln med flera damer. Presten höll en parasoll för ansigtet, emedan det eljest hade varit omöjligt för honom, att under en hel timme med Spansk liflighet fortfara i sin berättelse och bringa den till ett godt slut. Icke långt ifrån honom stod ett bord med vat ten och bränvin, hvarmed han tid efter annan uppfriskade sig. Så fortgick akten, utan att på något sätt blifva afbruten, ända till korsfästelsens stund. Men då nu den, som föreställde Christus, framkom med korset På ryggen och på vandringen till Golgatha träffade sin moder, af hvilken ban, som bibeln lär oss, gonom hjertlig omfamning tar ett ömt farväl, så vill naturligtvis vår Pseudo-Jesus göra detsamma med sin moderliga Maria, som, enligt hvad vi