Aftonbladet – 15 december 1841, sida 2

påstå, att det oväsende, som uppkommer, då tjogtals: merändels pojkar tränga sig tillsammans vid en krusbärskorg, skrikande, den ene högre än den andre, att först blifva expedierad, medelst erhållande af ett qvarter eller halfstop bär, vore nära jemförligt med stojandet vid er auktion eller marknad. Och huru vore det möjligt, frågade har, att vid makthålla ordningen, då sådant fick passera onäpst af lagarne? Åsynen af att sabbathen skulle lida en sådan vanhelgd ville åtminstone icke han med sinBeslugn fördraga. Säåbbatsbrottsböter vore det allraminsta här borde komma i fråga, och hoppades han, att Hofrätten icke kunde undgå bifalla det. Hofrätten lemnade honom likväl samma besked som Häradsrätten. Nu tyckte Tit. Folin att det gick för långt. Han gick derföre längre — ända till Högsta Domstolen och klagade ifrigt öfver att det var honom omöjligt att hålla ordning i byn, om de finge sitta och sälja krusbär i kyrkobyn under gudstjensten. Det skulle snart neg föranleda til: bedrifvande af full marknad å de dagar, som skola hållas belige, och urarta till ännu djerfvare företag, m.m. om den nu åtalade krusbärsförsäljning under eller efter gudstjenst fick passera onäpst, och hoppades. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte anse Tit. Kjellsson eller hans dräng såsom sabbatsbrytare. Deu 25 sistl. Oktober meddelade Högsta Domstolen fastställelse å Hofrättens utslag.