Aftonbladet – 14 december 1841, sida 1

PAGEN. ) BERÄTTELSE FRÅN CARL IX:S TID I FRANKRIKE. VIII Imedlertid inträffede snart en händelse, som skakade hans förtroende ända i dess grundvalar. Aftonen efter en bankett, då konungen befann sig bättre än vanligt och var omgifven af ett gladt sällskap, ankom en kurir med den underrättelsen, att den Engelska prinsen redan var ankommen på fransk botten och om några dagar kunde väntas till hofvet. Konungen, som på sedrare tider varit ganska nöjd med prinsessan Renatas uppförande, och som, i anlednisg af hennes undergifvenhet för kans vilja, trodde att underrättelssn om brudgummens enkomst numera icke skulle vara obehaglig för henne, inbjöd flere af hofvet och bland dem äfven den Italienska grefven, vi redan omnämnt, att itfölja sig till Prin sessars rum för att meddela heane den glada nyheten. Då de ankommoe dit, fingo de höra, att prinsessan begifvit sig till den unga hertiginnans af Gonzaga rum. Dit begaf sig äfven konungen genast. Den fruktsnde kärlekens bud var skyndsammare än kuriren, det bade ilat före honom. Redan en timme före konungen hade Renata fått underrättelsen om prinsen brudgumens ankomst till Calais. Hon var nira att duka under af förtviflan. Hon hade redan långt förut meddelat den älskade det oryggliga beslut hon hade fattat, att efter brudgumens ankomst aldrig mer hafva något möte med honom. Utförandet af detta hennes beslut tålde icke något uppskof, ty hon visste, att hom icke skulle få någor ögonblick ledigt från tråkiga och besvärliga Pligtir, sedan underrättelsen blef allmänt känd. Om de således ännu en gång skulle återse hvarann och berusas af sälhet, så var ögonblicket inne. Af Diana hade hon fått den sorgliga underrättelsen, genom en billet från Caussade, och endast genom Diana var det henne möjligt att återse den älskade och att få säga honom ett evigt farväl. Hon insåg väl att tiden var både opassande och ovanlig, mer kärleken gaf styrka att trotsa allt. Innan lifve af idel försakelse började, måste hon ännu en gång dricka ur sällhetens bägare, hon måste ännu en. ) Se Aftonbl. N:ris 286, 287, 288 och 289.