Aftonbladet – 14 december 1841, sida 1

digheter, .hvilxa man förr icke ansett värda någon uppmärksamhet, blefvo nu misstydda och förklarade på det mest ilskna och giftiga sätt. Slutligen fann hertigen sig tvungen att svara dem, emedan en längre tystnad antingen skulle hafva gällt för svaghet eller nmarraktig kärlek. Må ske då!, utropade ham. Jag vill bämnas! (cke skiljsmässa — icke fängelse, sådant kan passa för pöbeln, icke för en Gonzaga. Nej, då en herigs ära blir skärdad, då fordras blod — död — ör att rena den. Irnan selen uppgår skall jag vara ämnad! J alla skolen vara vittnen — ja. domare, ika så väl som jar. Låtom oss imedlertid. tillade an med hemsk blick, anställa en lysande bankett, åtom oss dricka vin och jubla! ... Att med tungt jerta skrida till hämnden, vore ju att förråda medvetande af dess orättvisa. Nå, hvarföre stirren j på mig? — — Gör jag icke allt hvad j fordren? — och innu merl! Denna natt gick Gonzaga icke till sina rum. Det var den första gången han icke hvilada vid sin rogna, älskade makas sida. Diana tillbragte natten tårar. Bti den stojande och bullrande kretsen af slägingar och vänner var hertigen den muntraste. För le andra syntes vinet hafva förlorat sin smak, och snart spridde sig en dyster, svårmodig stämning öfver sällskapet. Vid första gryningen gaf hertigen ;ecken till uppbrott. Stumma och tysta följde honom alla till hans rum. De ryste i sitt inre för det, som skulle stunda och voro mållösa; ty Gonzagas allvarliga och befallande blick bjöd dem tystnad. Med bäfvan sågo de de tillredelser, som Gonaga med lugn fattning och fruktansvärd köld träffade för sin hämnd. I spetsen för tåget gingo den italienske grefven och hans broder, med hvar sin vaxstapel i hand, efter dem följde hertigen och de öfriga af hans gäster. Så inträdde de ihertiginnans sängkammare. Sjelf bar Gonzaga i sin ena hand en talrik, hvarpå låg en välslipad dolk och ett glas med gift. Högtidligt och långsamt närmade de sig sängen. Förvånad uppreste sig Diana. cDiana! sade hertigen långsamt och med rysligt allvar. Diana! ni är anklagad för äktenskapsbrott! Enligt dessa herrars mening, hvilka här stå, är ni öfverbevisad derom. Min ära fordrar hämnd —