Aftonbladet – 14 december 1841, sida 1

aJag tror, att han endast sjelf kan göra det, svarade pagen torrt. Oaktadt sin oskuld, kände Diana nu för första gången, att oskulden äfven bör undvika skenet af skuld, och med den smärtanrde känslan, att veta sig hafva gifvit sin gemål en, om än blow skenbar anledning till misstroende, väntade hom med otålighet hans ankomst. Hon var beredd att för honom öppna sitt bjerta och omtala alla sina bekymmer. Hon väntade honom förgäfves. Med hvarje minut tilltog hennes ängslan. IX. Uppträdet uti hertigens rum hade väckt ett alltför stort uppseende, för att icke genast komma till Gonzagas örom. Unander det ham afbörde berättelsen der om, rodnade han mer än en gång af vrede, men snart återfick han sitt förra lugn. Allt talar emot hemne, svarade han den tjenstvillillige berättaren, emen likväl vet jag med visshet, att hon är oskyldig, Jag vill icke lemna misstroendet insteg i min själ. Nämn mig en enda skön fru i hela Paris, för hvilken icke någon narr har knäfallit, om han blott kaft tillfälle dertill. Imedlertid fordrar ynglingens förmätenhet straff, och det skall sannerligen icke uteblifva.n I detta ögonblick är han redan straffad! utropade en Italienare med liflighket. Min bror har utmanat honom, och nu bör striden vara slutad.n eDet gör mig ondt om er brors, sade Gonzaga med allvar. aTy om icko Caussades svärd redan nått honom, så måste han mäta sig med mig. Jag vill lära honom att icke blanda sig i saker, der min ära står på spel, då jag sjelf är närvarande och kan skaffa mig upprättelse.n I detta ögonblick inträdde den italienska grefven, rasande af vrede. Den fege nidingen infann sig icke! utropade han. Och då jag efterfrågade honom i slottet, svarade man att han ridit ut. Säkert har den uslingen flytt, af fruktan för min straffande arm. Man kan lätt föreställa sig, att hertigen nu blef anfallen ifrån alla sidor; ty hans gemåls brott syntes mer än troligt, genom den förmenta älskarens flykt. Gonzagas vänner retade honom på alla upptänkliga sätt; de föreslogo skiljsmässa, död, fångenskap och Gud vet allt hvad. Tusende små omstän