Aftonbladet – 14 december 1841, sida 1

gång återse Caussade i hertiginnans rum. Den go da innerliga väninnan gaf sitt bifall. Redan väntade Caussade. Renata hade smugi sig genom hertiginnan modrens rum och uppföi den hemliga trappan till hertigens sängkammare hvilken numera af Diana var inredd till hennes dag: liga arbetsrum. Knappt hade hon inkommit, förrär en af hertigens tjenare med ifver klappade på der yttre dörren och anmälde, att hans Majestät konungen vore på vägen dit, ifråm prinsessans af Frankrike rum. Både Diana och Renata råkade för ett ögonblick i den största förlägenhet; men i nästa ögonblick utropade Diana: aSkynda dig Renata, bert! utför lönntrappan t och skjöt henne ut genom tapetdörren. aMen du? ... Han? stammade prinsessan. Med mig har det ingen fara. Jag är icke skyldig till något brott ... fort nu! bort bort! cÅdelmodiga Diana!s sade Caussade. aJag måste stanna qvar... men fruktar ni ej någon misstanke ? I häftigheten af sina upprörda känslor, hade han kastat sig på knä för Diana. I denna ställning låg han, då dörren öppnades, men i detsamma sprang han upp med sådan hastighet, att hans knäfall en dast bemärktes af konungen, och icke af dem, son följde honom. Carl slungade en blick, full af vrede emot den rodnande pagen och såg sedan forskande kring rummet. eFörlåt, bertiginna, min ohöfliga ankomst, mer jag trodde mig finna min syster här.p Det var första gången Diana anträffades i en töte å-tåte med en främmande man. Hon kände, i hvil ken fara hennes rykte sväfvade och blexnade, di? hon med låg och nästan darrande röst svarade: cHon är troligen hos hertiginnan af Mantua, hä är hon icke.p aDet gläder mig, sade konungen ovilkorligt oc! andades friare. aFörlåt mig, jag går då att sök henne der. Lugnad lemnade Carl med sitt sällskap rummet Vid bortgåendet fanm den italienska grefven tillfäll att hviska till Caussade: I trädgården, bakom palatset, skall jag, seda det blifvit mörkt, hämnas min slägtinges fläckad ära.n NV