Aftonbladet – 13 december 1841, sida 3

Det tror jag icke. Men om så vore, så vittnar just detta till min fördel. Min gemål är mycket för slug, att skänka sin gunst åt någon, som vore nog svag att berömma sig deraf.n Så lugn hertigen än visade sig,så kunde han dock icke för sig sjelf dölja den oro han kände öfver dessa skändliga rykten, hvilka voro i ett så allmänt omlopp, äfvensom att hans gemåls uppförande skänkte dem en viss anstrykning af trovärdighet. Han hade stundom sjelf sett blickar ur Caussades ögon, blickar som ganska noga liknade dem, hvilka hade orsakat honom så mycken oro, på den tid då han ännu trodde sin kärlek obesvarad. — Men bade icke Diana så ögonskenligen bevisat honom, att hans misstankar voro utan all grund? — Var det icke möjligt — och ban tänkte på sitt löfte om obrottslig tro på hennes dygd — var det icke möjligt, att hon endast ville sätta honom på prof? — Och om nu så var, huru öfverensstimde det väl med hans ridderliga samvetsgrannhet, att genom låga misstankar vilja kränka henne. (Slutet fö!jer.) MM— nn — Den store skalden Oelenschlöger blef på sin 69:a födelsedag, den 435 November, invald till hedersledamot af Student-förenirgen i Köpenhamn, en hedersbetygelse, som förut endast blifvit tilldelad Rabeck och Thkorwaldsen. Han mottogs i föreningen under sång och med mycken högtidlighet. — Scribes bekanta komedi: Ett glas vattenr, har blifvit uppförd på Adelphi-theatern i London, men under titel af Hoffröken. Namnen på de i pjesen förekommande personer äro samtlige förändrade och händelsen förlagd till Spanien — förmodligen för att icke stöta naticnal-fåfängan. — En ny dram af madam Birch-Pfeiffer kar biifvit gifren i Dresden. Den heter: Eiisabeth, och händelsen förefaller under den ryktbara Engelska drottningen Maria Tudors tid.