Aftonbladet – 13 december 1841, sida 1

aJa, då får mi väl lof,, sade ynglingen pästal gäckande, att afriviligt offra ert lif; ty tro mig, å en konung stå kundrade mördare till buds, om ha! är denna gången bedrog sig på sin man. Jag ha måbända genom min obetänksamhet gifvit anlednin till de misstankar, hvilka han nu hyser emot er — men ännu är tiden icke inne att anklaga mig sjelf Nu är min afsigt endast att rädda er. Tänk nog efter hvad ni gör, och fatta icke något förhastad beslut. Till jagten i morgon har ni tid. Derefter meddelade Caussade hertigen det hufvud sakligaste af sitt samtal med konungen, omtalade d: rykten, som voro kringspridda vid hofvet. om han: frieri till prinsessan Renata, och detta allt g;ord han med en sådan uppriktighet, att hertigen nistar bief försonad med der unge äfventyraren. Tag upp dolken, sade hertigen, sedan han ling stått försämkt i djupa tankor, yif bit, jag vill s den. Den är ett skarpt och säkert vapen, som nog genom kläder och kött kan hitta vägen till bjertat Gå nu, Gonzaga skall icke glömma detta ögonblick Kom hemligen till mig i morgon; jag vill imedlerti öfverlägga. Medtag dolken och låt den ifrån dett ögonblick vara ett tecken till ära för er, icke til skam Upprörd lemnade Caussade rummet; med låtsad lugn såg hertigen efter honom. Men knappt va pagen borta, innan han började öfverväga hela vid den af den fara, hvilken han nu undgått, raen en dast för ett ögonblick. Neturen gjorde sitt värd öfver själen gällande. Han tyckte sig redan känn: det kalla stålet i sitt bjerta. Han såg icke någo: möjlighet, att undgå konungens vrede. Han känd nogsamt, att konungen uteslutande leddes af denn: passion, sedan bämndbegäret en gång fått insteg hans själ. Hvart Gonzaga nu än vände sin blick så tyckte han att en dolkspets hotade hans bröst Den första tankan egnade han åt den fara, som ni hotade honom, men den andra åt den älskade mo