Aftonbladet – 13 december 1841, sida 1

PAGEN.) BERÄTTELSE FRÅN CARL 1X:S TID I FRANKRIKE. VI. Caussade gick. En känsla, gränsande till förtviflan, och hittills fullkomligt okänd för honom, hade nu intagit bens själ. Mördare — eller mördad! ..-. eller ... Han gaf icke ord åt denna sista tanke, han blott skakade sitt tankfulla hufsud. — Nej, här måste likväl finnas ett tredje, ett annat tredje,, sade han beslutsamt efter en kort inre strid. Jag, dåre, jag har förtjent mitt straff. Ja, jag vill upptäcka allt för honom. Nu måste mitt barnsliga hat vika för den hotsnde faran.p Han gick till fönstret; ännu var det ej sent. I alla rummenr brann ljus. Han gick till hertigens af Gonzaga rum. Denne var lyckligtvis i palatset. Pagen, som ville anmäla honom, skuffade han undan och instörtade till hertigen. Gonzag? sprang upp från sin stel, då han såg Caussade inrusa med blottad dolk, och lade basmden på sitt svärd; men innan han ännu huanit draga det, bortkastade Caussade dolken och utropade, i det han knäföll: Der ligger min skam och vanära! Hvad vill du vansinnige? röt hertigen. Se ders, sade Causade rörd, visande på dolken, eder ligger min skam! Detta vapen har konungen gilvit, Dej, påtvingat mig — för att mörda er. Ni skall dö, emedan ni hemligen eftersträfvar prinsessan Renatas hand. Så trer han, så tro andra. Jag kan, jag vill icke bli en mördare. Men beggesa våra lif stå på spel. Vi måste fly — vi måste genast fly. Ny utropade Gonzaga, hvars ögonblickliga bestörtning hade lemnåt rum för lugn beslutsamhet. En Gonzaga flyr aldrig! ) Se Aftonbl, N:ris 286, 287 ech 288.