PAGEN. ) BERÄTTELSE FRÅN CARL IX:S TID I FRANKRIKE! IV. ? Konungen, som genom kroppsliga lidanden dag åfrån dag blifvit otåligsre, öfverlemnade sig nu nä stan uteslutande å sitt älsklingsnöje, jagten, åtfölja af ett litet sällskap, till hvilket herugen af Gonzag: och Caussade ständigt hörde. Den sednare hade ända till otrolighet stigit i konungens gunst, under del att hans herre allt mer och mer fell i onåd. Dan uppmärksamhet, som hertigen visade konungens syster, undgick ej konungens blickar, och han såg den med största missnöje. Detta missnöje öktes ännu mer, då Renata tycktes finna behag i hortigens hyll. ning, och det på samma tid, då hennes bror åf benne utsett en gemål. Om den blifvands makan talade hon deremot med åtlöje, ja nästan med förakt. ed sitt välde öfver sig sjelf och sin förmåga, alt. dölja sina passioner, Jät konungen imedlertid icke märka sin missbelåtenhet med prinsessans uppförande, men han fattade ett oryggligt beslut, at begagna det första tillfälle, gom skulle yppa sig, 1iö: alt aflägsna det hinder, som nu stod i vägen för hans önskningar. Under ett jegtparti hade konungen blifvit skiljd ifrån sitt sällskap, då han ifrigt förföljde en bjort, och räket i en ögonskenlig lifsfara, hvarifrån han räddades genom Caussades ankomst och beslutsamhet. Räddningen lyckades endast derigenom för Caussade, att ham sjelf erhöll ett djupt sår, åtföljd: af en stark blodförlast och vanmakt. Konungen kastade sig af hästen och skyndado att biståden så; Han uppref kläderna, för att ge hoSasrt ankom äfven hertigen. Det första, (6 konungens blickar, sedan han öppnat iftröjan, var dot hvita skärpet med rubinsmycket; det hvilade på Caussades bröst. Han igenkände de! vid första blicken — den andra häftade han på bertigen. Dezne hade icke igenkänt skärpet, och va ganska förlägen, att hos sin page finna ett så dyrbart smycke, och dertill det hvita sidenbandet. Men då han varseblef konungens genomträngande blickar, hvilka oafvändt voro häftade på honom, då ansåg ) Se Aftonbladet N:ris 286 och 287.