den dertill eller då han fattade uppsåtet att begå den kunde han omöjligen utreda. Om ock, på sätt han förut uppgifvit, svartsjuka varit närmaste anledningen till gerningen, kunde likväl till denna hans misstania någon grundieke sökas från annan omständighet än hans sinnessvagbket, emedan han nu noga insig hustruns oskuld och obehörigheten af alla misstankar emot hennes dygd. Han omtalade vidare att, vid en kolning påsktiden förlidet år, elden fattat uti milan, för hvars släckande han arbetat hela natten. Efter denna tid hade han befunnit sig i en underlig och förändrad sinnesstämning, utan att han kunde förklara om detta tillstånd varit en följd af koloset eller härrört af förkylning under nattarbetet. I så måtto hade han derefter befunnit sig rubbad till sinnes, att han gjort sig föreställmingar, som icke varit öfverensstämmande med rätta förhållandat, såsom att han tyckt att solen gått baklänges ech att på densamma funnits en öppning att han hört körning utan att någon sedermera funnits åka, att han hyst rädsla för menniskor, samt att han om nätterna varit oredig och icke vetat om det varit natt eller dag. I stället för att han vid första ransakningstillfället förnekade sin vansinnighet, bemödade han sig deremot nu ådagalägga, att hans brott endast från sådan orsak haft sin upprin nelse. Genom ytterligare afhörde vittnen utröntes att det förhållande Eric Ersson misstänkte emellan hustrun ech f. d. dragenen Hellbom befanns sakna al! grund, äfvensom att båda makarne under sitt 27 åriga äktenskap alltid utmärkt sig för en ordentlig, stilla och fridsam vandel. Såsom något märkligt må nämnas att komminister Enlund förmälte, att en dylik sinnessvaghet, som Eric Erssons, äfven inträffet med dennes broder, hvilken sistlidne sommar börjat visa sig eredig och vriden, samt svartsjuk på hustrun, hvaraf komministern ville draga den slutsats, att fallenhet för sinnessvaghet utgjorde ett påbråd i Eric Erssons slägt. Sundhetskollegium utlät sig efter inhemtande häraf: att, ehuru bestämd ledning saknas för bedömandei af Eric Erssons sinnesförfattning vid föröfvande af brottet, tlll hvilket någon väsendtlig anledning icke heller kunnat utredas, utan deremot blifvit ådagalagdt att Eric Ersson med sin hustru i allmänhet lefvat i godt förhållande, ansåg kollegium likväl afseande icke böra nekas å hvad edeligen afhörde vittnen anfört om den hos Eric Ersson iakttagne sinnesrubbning, på grund hvaraf kollegium förklarade honom icke kunna tillerkännas hafva vid åtalade till fället varit mäktig sitt förnufts bruk, oaktadt han pu mera synes hafva återfått detsamma, äfvensom anledniag icke saknas att Eric Erssons sinnmesrubbning före och efter brottet varit en följd af under flera år fortsatt missbruk af starka drycker. Vid den slutliga undersökningen inför domstolen den 46 sistl. Aug. syntes Eric Ersson till sinnet vara fullzomligt redig. MHäradsrätten fann Eric Ersson, med anledning af kollegii yttrande, icke kunna ådömas någon bestraffaing för den begångna missgerningen, men öfverlemrade åt vederbörande att om honom tega sådan vård, att han for framtiden mo on Br Aas 0 Bar KA KR oo RR RR KL