Aftonbladet – 8 december 1841, sida 1

pe pa 0 nalgardet hafva protesterat deremot. I Madrid har General Rodil utfärdat en befallning till Navarreserne, att inom 44 dagar rasera alla sina befästningar, med undantag af dem i Pampelona. . STORBRITANNIEN. Adresser tillströmma Drottningen och prins Albert från alla håll, i anledning af thronarfvingens födelse. Det händer dock ej sällan vid de allmänna sammankomster, som hållas för att besluta dylika adresser, att kartister framträda med förslag till amendementer, hvilka sätta de lojale i bryderi, och någongånrg föranleda att man skiljes åt med oförrättadt ärende. Så föreslog t. ex. vid en dylik sammankomst i Newport en kartist, att, i stället för gratulationsadress till Drottningen, bedja henne försätta i frihet 3:ne deporterade kartister. (Det har sedermera skett.) En annan kartist, som understödde amendementet, berömde dock Drottningen personligen, och sade att hon var den bäste monark, som innehaft Englands thron allt sedan Edvard I:s tid. Hon satt dock på en; thren, som var grundad på ett dåligt system, och folket komme aldrig till lugn och välstånd, förrän detta system blifvit i grund förändradt. Han bad Gud välsigna Drottningen så länge hon lefde, och när hon dog hoppades han, att det vore slut med det monarkiska regeringssättet i. England.. Man kan föreställa sig hvilken uppståndelse ett dylikt yttrande åstadkom bland perI i soner, som samlat sig just för att gratulera till en thronarfvinges födelse! Mötet upplöstes utan resultat. RYSSLAND. Ifrån Ryska gränsena skrifves den 20 November. Från vårt grannland Polen berättas, att Ryska regeringen umgås med planen att införa Ryska tideräkningen i konungariket Polen och tillåta endast bruk af Ryska almanackor. Redan förut voro auktoriteterna ålaggda, att i de acter; och handlingar, de utfärdade, införa datum efter Ryska stilen, bredvid datum af den nya. — Enligt en i Polska Statstidningen införd till dirigerande Senaten ställd ukas, har Kejsaren tillagt Prinsessan Marie, dotter af Hertigen af Leuchtenberg, titel af ;Kejserlig Höghet,, och befallt dirigerande Senaten, att draga försorg om verkställandet af denna befallning. Då likväl Hertigen af Leuchtenberg, vid sin förmälnving med Storfurstinnan Maria Nicolajewna, upphöjdes till rang af Kejserlig prins och erhöll titeln Kejserlig Höghet, så är det märkvärdigt, att hans ståndsvilkor icke i arf öfvergå på barnen, utan att en ny utnämning erfordras, såsom nu varit förhållandet. — I vårt grannland Polen, i synnerhet vid gränsen, anställas dagligen allt flere och flere Ryssar såsom embetsmän, med bestämmelse att utbreda sympatier för Ryska seder, vanor och språk, och att förvalta på Ryskt manr. Hvar och en sådan nykomling söker alltid att öfverträffa sin företrädare i handhafvandet af spärrningen vid gränsen, och så ökas dagligen lidandet för det olyckliga gränsfolket, och öfverhufvud för de till Ryssland gränsande Preusiska provinserna. Då man här, med kännedom af de otaliga besvärligheter, som Rysslands så långt framryckta grannskap förorsakat oss, betraktar de båda gränse-örnarne, den Preussiske och den! Ryske, i orörlig stadighet och lugn, så kunde man för ett ögonblick vara frestad att anse för en dröm, hvad man dagligen upplefver och erfar af gränsens spärrning. ORIENTEN. Om de i går i korthet omförmälta blodiga uppträdena i Syrien berättas under den 20 Okt. från Beirut följande: På nytt har detta af ödet så hårdt hemsökta land blifvit en skådeplats för våldsamheter och bledsutgjutelse, Såsom det synes, och redan förut blifvit omnämndt, rådde sedan länge en hög grad af ovilja emellan Druserne och de kristne (Maroniterne), hvilken slutligen brustit ut i handlingar af öppen fientlighet. Den 42 och 43 dennes var en stor mängd Druser och kristne från Der-el-Khamer, af båda könen och af alla åldrar, församlade, i afsigt att männen skulle öfverlägga om Bergets, (Libanons) angelägenketer. Innan öfverläggningen började, spelades det vanliga spelet Dschesid-kasining, och det bästa förstånd tycktes råda. Men plötsligt ändrade sig sakerna, och under en förevändning, som berättas olika, men enligt alla uppgifter varit af den obetydligaste beskaffenhet, öfverföllo Druserne Maroniterne, som icke anade det ringaste ondt, och nedsablade gubbar, qvinnor och barn med den vildaste grymhet. Men deras barbariska framfart stannade icke dermed — på ett öfverenskommet tecken kemmo stora hopar skyndande till stället, och deltogo i det ögonskenligen redan förut aftalta anfallet, samt tände eld på husen, af hvilka många uppbrunno. Striden började nu på det allragräsligaste. Druserne väpnade sig på alla håll och kanter. Patriarken å sin sida lät väpna de kristne; hans befahningar åtlyddes skyndsamt, och Emirerne Khandschar-Hagder och Samra ilade, i spetsen för starka korpser af Maroniter, till strids. (I ett bref från Alexandrette af den 6 Nov. heter det iafseende på dessa händelser: Druserne anföllo Maroniterne (de kristne) och tillfogade dem ettja ofantligt nederlag; nedbrände äfven deras byari sv DM TA AA mm HH (AH IA mm me