Aftonbladet – 7 december 1841, sida 3

I sockret nu icke kunna uppehållas. När de der ,till besinna, att produktionen af rörseeker börr jat till sitt understöd snvända sednare tiders ke miska och mekaniska förbättringar, samt al kommunikationerna med kolonierna blifva mec hvarje dag lifligare och tryggare, dels genom förbättringarne i sjöfarten, dels genom inskränkning i hvarjebanda monopolier, så inse de äfven, Jatt för framtiden än mindre är att hoppas, de! den omaturiiga näringsgrenen skall kunna uppehållas. Men då rörsockret är betungadt med en tull, som för de sämre sorterne går ända till 14108 procent och hvitbetssockret ändå icke kan hålla sig uppe, så är väl detta ett tecken, alt det sednares tillverkning är onaturlig ech att det är klokare att använda jorden så, att dess produkter kunna tjena till bytesmedel för erhålIlande af de tropiska ländersas produkter? Dessa händelser i Tyskland erinra ess om en episod i tulltaxan sistlidne riksdag. Sem bekant är, fordrade sockerbruksegarne hufvudsakligen blett två ting: den möjligsst låga tull på råsockret ech ett absolut förbud met raffinadsirup, och det beviljades äfven. Det var likväl en magstark fordran, ty det var att fordra allt hvad gifvas kunde. Förmodligen insågo de prekibitiva ledamöterne i ett visst stånd äfven detta, och att det var nödigt att förgylla dessa oerhörda påståenden med något patrietiskt prat. Några af dem reste sig derföre och den ene yttrade med gudsnådlig stämma: Mine Herrar! man miste också göra något för hvitbetssockret. Ja, det är genska riktigt anmärkt,, instämde en annan i samma ton; shvitbetssockerfabrikationen bör på allt sätt understödjas, ty det är en inhemsk näring Derpå motiverades bibehållandet af den gamla tullen å råsocker och af det gamla förbudet mot raffipad ech sirup, och sedan mean sålunda skänkt alla fördelarne åt dem som raffinera kolonialsocker, stod det likväl att lisa i protokollet, huruledes N. N. ech N. N. yttrat det och det till förmån för — hvitbetssockret, hvars tillverkning ej ens i Tyskland finner sig skyddad med en införselstull åråsockret a 100 procent. — PREUSSENS KRIMINALSTATISTIK FÖR ÅR 1839 utvisar 3,85 anklagade på 1000 invånare, sålodes hvar 261:e person. I hänseende till olika religionsbekännare komma på 1000 invånare 5,87 förbrytare af evangeliska bekännare, 3,69 af katolska och 5,59 afj Judarne; således af de evangelisko hvar 958:e, af de katolske hvar 271:e och af Judarne hvar 185:e persom. I Preussen har således antalet af tilltalade bland den evangeliska församlingen varit större, än bland den katolska, hvaremot det i Storhertigdömet Baden förhållit sig tvertom; på sistnämnde ställe utsjorde nämligen år 1838 do tilltalade blard evangeliska trosbekännare blott 27,48, men bland de katolska 70,61 af hundradet. Också utföllo frikännelserra vida gynnsammare för det förre, än för de sednare. På båda ställena bar likväl antalet af do tilltalade bland Judarne vesrit betydligt större, än bland de Kristna, och i Preusien har detta gifvit regeringen anledning, att anmbefalla en undersökning till utrönande af orsaken. I följande arter af brott visade sig berörde år 1839 en minskning i antalet, jemfördt med föregående årets, nämligen i: mord och dråp, barnamord, döljande af hafvande tillstånd, embetsfel, stöld, rån och röfveri, mordbrand, samt förbrytelser mot jagtech skogsförfattningarne; ökat sid hade deremot: uppstudsigbet mot autoriteterno, förolämpningar emot embetsmän, falsk myntning, mened, falsk vittnesmål, förfalskning, slagsmål, samt vedstöld Bland ungdomen hade förbrytarnes antal betydligt förminskats, så att, då det år 1836 på 1 788 invånare förekom en tilltalad under 44 år, bade detta förhållande nu ändrat sig till en på 1,978. Antalet af tilltalade bland qvinnekönet förböll sig till motsvarande antal af mankönet, som 3 till 41; dock be-5; fanns de qvinnliga förbrytarnes antal i stigarde. ;l — Engelska bladet Morning Chronicle yttrari! att den förlust, hvartill Towerns brand uppgick, hart blifvit mycket öfverdrifvot uppskattad af tidaingarne. Dagen innan elden utbröt slutades en ofilciel revi-F sion, hvilken uppskattade värdet af den för handenk varande artillerimaterialen till 486,060 L. St. Derifrån får afdragas 10,000 L. för 5000 perkussionsgevär, tl som räddades ech em man till den öfriga förlusten lägger 50,000 L, för kyggnadens återuppförande, såk visar sig hela förlusten utgöra 2926,000 L. St. 3 — Uti qvarteret Chauss dVAntin i Paris har? polisen upptäckt ett spelhus hos en Damen, der synezerhet rika främlingar utplundrades. Man öfvertygades snart om, att der begagnats falska kort.W Frun, jemte två Engelsmänh, som lockade sina lands-E män till detta näste, blefvo arresterade. — Då ryska bönderna icke vilja odla potäter,8 emedan deras förfäder icke odlat sådana, har kejsa-f; ren befallt, att, så fort em bonde instickes blandi. soldathopen eller skickas till något arbetshus, skallll han undfägnas med potäter, så länge, till dess hank! fått smak derför. : — Vid den s. k. Scblossplatsp i Berlin är ett försäljningsmegasin nyligea öppnadt, hvari utes!u-EI tande föryttras föremål, som begagnas isorg. Rum-? men äro dekorerade med svart, försäljningsfruntimren svartklädde; sjelfva bokhållarn är svartklädd. E — Uti Hamburg visar nu en Hr Karl Chri-t steinicke åtskilliga fysikaliska experimester med en elektromagnilisk telegraf, dem han förevisar i enf, dertill inrättad lokal. EE — Från Siebenbirgen skrifves, att en flicka? af protestantiska trosbekännelsen öfvergått till jadi-5, ska läran. Hon hette förut Sery Nagy, men antogå, efter sin trosförändring namnet Rebecka. En prest,å hvilken hon förut gjorde bekant med sitt förehaf-4 vande, gjorde henne länge förgäfves föleställningaråS häremot, ech understöddes derutinnan slutligen ars tre andra prester, men med lika liten framgång.s Hon gifte sig sedermera med en judisk handtverkare, nen denne skall icke hafva förmått henne till sitt) affall, utan bon skall redan från barndomen umgåtts med tankan härpå. Hennes giftermål var äfven! märkligt derigenom, att det bevistades afen mängdx, sodsherrar, som med stor tolerans rikligen begårbrade brudnaret. l