Aftonbladet – 7 december 1841, sida 3

Smålands Privat-bank. I anledning af den förelupna skriftvexlingen angående en korrespondens-artikel för mågon tic sedan i detta blad, med ammärkning mot kreditiv-fondens minskning i Smålamds Privat-bank bar författaren af den första korrespondens: artikeln begärt rum för följande, som förtjenai läsas såsom ett nödvändigt bidrag till hvad redan i denna fråga blifvit yttradt: sUnrdertecknad anser sig böra frambära sin tacksamhet till Kamereraren i Smålands Privat-bank, för det kan — vare sig af egem böjelse eller cum admonitiome — genom den i Jönköpings Tidming införde och i Aftonbladet för den 40 i förra månaden reproducsrade artikela meddelat huru stort belopp Privat-banks-direktionen beslutat indraga å kreditivfonden för nästa år. Min uppgift föranleddes af et! muntligt meddelande af ex man, hvars trovärdighet jag desto mindre kunde betvifia, helst han dels sade sig bafva fått den af en medlem i direktionen, dels sjelf äger ett större aktie-belopp, och städse följer Bankens operationer med mycken uppmärksamhet. Men Privatbanks-kamererarons beriktigande drages dock med ett fel, som jag ej kan underlåta bemärka; med mycken beredvillighet beriktigas en del af min gjorda uppgift, för återstoden står kan ännu i skuld till allmänketen. Hr Kamereraren torde alltså ej misstycka, em jag faller besvärlig med att begära, det Hr Kamererarex ville upplysa af hvad orsak kreditiv-fonden bör indragas nästa år, då han låter undfella sig att samma fond för detta är endast anlitats till ungefärligen 75 procent — äfvensom huru det förhåller sig med Presidenten Gyllenhaals och de trenne med direktörernas reservatien emot detta beslut. Det har sanningsenligt påståtts, att diskont-lånerörelsen — med , afbetalning hvarje halfår — endast kan vara förmånlig för affärsmannen, ej för landtbrukaren, hvilken icke på så kort tid kan omsätta sina produtter i penningar, — och att just derföre landsmannen uppmuntras taga kreditiv i Banken, hvarigenom den (Banken) hade fördelen att städse få till invexling dels riksmynt, dels andra bankers mynt, — vidare, att Privat-banken hade en stor vinst derigenem, att den först och främst beräknar sig ech uppbär förskottsvis !, procent af det beviljade kreditiv-beloppet såsom bokförings-arfvode och sedermera vid årets slut tager 5 proc. ränta för kvad å kreditivet under årets lopp begsgnats, d.v.s. banken har minst 5!; procents ränta för kvad kreditiv-innehafvaren begagnat å kreditivet, och möjligen, fulla 6 proc., om han ej skulle begagna hela sitt kreditiv — hvilket äfven lärer vara fallet, att sluta af Kamorerarens förut bär ofvan citerade uppgift. Det vore väl, om Privatbanks-direktionerna i tid behjertade, att dessa banker äro tillkomna lika mycket, för att gagna allmänheten, som för aktionärernas vinst, — och det är jemvigten mellan dessa intressen, som utgör vilkoret för Privat-bankernas framgång och bestånd. Som undertecknad aldrig haft någon annan affår med Smålands Privat-bank, än uppbärandet af min rätt hederliga andel i aktievinsten, bör det ej vara underligt, om jag skulle besitta den kolossala okunnigheten i ämnen, som röra bank affärer, men då