Aftonbladet – 7 december 1841, sida 2

gelse, ätt f. d. Utgifvaren handlat af idel oegenmytta för fabrikanternes bästa, och gjort sig mycket besvär, utan att under hela rikseagen få en skilling derför, ens af fabrikssocieteten, samt hyste den tankan, att det allmänna, och af ganska vederbörande personer berättade ryktet att nämnde person af dem uppburit åtminstone 12,609 Rdr Rgs, vore ett fullkomligt förtal. Detta sednare är sig sjelf en sak, som icke rör offentligketen och som det således endast för kuriositetens skull är värdt att nämna. — —t— — Man har länge undrat, bvarföre Svenska Biet så ifrigt tagit fabrikanternas parti. Slutligen har orsaken befanuits vara, att dess Redaktiom sjelf vill räkna sig till fabriksklassen, såsom idkare af en lögn-fabrik, hvilken bedrifves med mycken verksamhet. Vi tvifla likväl, att hufvudstadens öfrige fabrikanter vilja uppt2aga denna fabrikatioen, ehuru inhemsk den är, ibland de öfriga, ore den ock skulle få lånerätt i manufakturdiskonten och hafva en än så upphöjd verkmästare och förnäma aktionärer. REERERRNR nn ee — I Lördags afton, kl. mellan 6 och 7, föll en a? ffallrättens fattighusgummor, bärande en kappa och ett knyte, i sjön frår quaien mellan der bröstvärnet slutar och Logårdstreppan. Eh efter kenne promenrmarande herre hade varnat kenne, att ieko gå alltför nära sjön; reen just i detsamma föll gumman i; herrn, som varnat henna, sprang då till, kastade af sig pels och hatt, och störtade i, fick tag i gumman, satte kenne upp på en sten ock höll henne så fast, stående sjelf i vattaet. Der hade han kunna? få s:å både väl och länge, förgäfves ropande efter båt och hjelp; felk fanns mog, som stod seck gapade och repade med, men inger, som kunde tänka så mycket som att springa och skaffa bit, tilldess ändtligen ett fruntimmer, med piga och larterDa, kom till stället och genzst affärdade fiickar till den nära liggande roddartrappan, der hen fann två karlar, som snart skaffade sig båt och förde det våta berrskapat i land. Herrn, i frack och fint klädd, med mustascher och ett manligt, vackert ansig:e, batalto ur sin våta plånbok roddarne, bad gumman en annan gång se sig bittre före, och med en blick, full af belåtenhet, försvann han, efter att hafva besvarat det ömsinta fruntimrets med lasmternan ifriga förfråges, em den goda kerrns mamn, med det korta, men allt sägande: Ån sen då?p