Aftonbladet – 7 december 1841, sida 1

lemna dem. Med ömhet och kärlek fästade sig snart den goda Brita vid de små barnen, och dessa, som, underligt nog, nästan genast fatta grundorsaken till den ömhet, man visar dem, betalade henne snart med samma mynt. Barn äro stundom ganska naiva, och friherrinnan U:s tvenne söner kallade snart Brita sin hvardagsmamma, och sin egen mor för sin helgdagsmammap,. Det låg en stor, eburu indirekt, förebråelse häri; jag vet icke om friherrinnaa hörde denna titulatur, säkert är, ait bon aldrig uppfattade dess rätta betydelse. Friherrinnan U. var så nådig att ännu skänka verlden tvenne fröknar oeh lika många baroner, och åt Brita öfverlemnades deras första, både fysiska och moraliska, bildning; man berömde de älskansvärda barnen; ingen låtsade veta af eller frågade någonsin efter uppfostrarinnan. Informator och guvernant emottogo dem efter hand, men Brita följde jemt sina älsklingar med ett skyddande öga; hon hjelpte dem att lära mången svår lexa; hennes förmaningar till flit och lydnad, hennes böner och tårar verkade Jångt mer, än alla långa föreläsningar, alla framdragaa bevis öfver nyttan och äran af, att veta och kunna både ett och annat. , Barn lyda hellre af kärlek, än af öfvertygelse; Brita visste detta af instinkt, och verkade och gagnade derföre mer än någon af de andra. Litet hvar förargade sig snart hävöfver; friherrinnan, som aldrig befattat sig det minsta med sina barn, fordrade likväl att de framför allt skulle älska henne, och missunnade, ja, till och med batade, den arma Brita derför, att kon erhållit den lön, som hon i så många år arbetat och släpat för — barnens kärlek. Informatorn gjorde narr af gossarne, guvernanten af flickorna, för den dåraktiga svaghet, de hyste för den gamla, uppmanade dem-att icke så glömma sin höga börd, och att icke sänka sig så ned till packet; — piga är öndå alltid pigan, o. m, d. Småningom började dessa lärdomar