Aftonbladet – 7 december 1841, sida 1

GAMLA BRITA, OCKSÅ FÖRSÖK TILL EN GENRE-MÅLNING (8lut från gårdagsbl.) Britas öde var och förblef oförärdradt änd: till grefvinnans död. Vanan utöfvar en under bar rakt öfver 0ss och kommer oss till oct med att sakna våra plågoandar. Brita sörjde sin fru och ingen klagan undföll hennes läppar då det rika arfvet delades mellan ea som och er dotter, och då på henmes, den trogna 48-åriga tjenarinnans lett, allenast några gamla, utslitna kläder föllo. Bland allt annat skräp, jag nödgas taga med mig härifrån, är väl också du, kära Brita, sade friherrinnan U, den aflidna grefvinnans dotter och huru prisades och berömdes hon icke se. dermera af sina många konnäsanser för denns beundransvärda godhet, denna, efter hvad mar leende anmärkte, nästan intill det romanesk: drifna barmhertighet, ty hvad kunde väl hor (friherrimnam) hafva för gagn af en gammal ut. lefvad landtlolla?. Friherrinnan gaf sina vännei rätt, men talade om sitt ömma hjerta, gret vie den beskrifning, hon sjelf gjorde, på allt hvar hon gifvit salig grefvinnans betjening, och hurt hon af bara deltagande varit nära att ruiner Big sjelf. Tanterna och kusinerma egnade henne den varmaste beundran; men sedan de vänd henne ryggen, försäkrade de hvarandra sins emel lan, att de aldrig trodde ett enda ord af hvac hon sagt. Friherrinnan å sin sida smålog å deras kortsynthet, visste med sig sjelf att hor ingenting gifvit bort och att Brita nog skulle fi göra nytta för sig. Deri höll hon också ärlig ord; åt Brita uppdrogs snart det vigtiga, mer mödssamma, kallet att vårda tvenne små barn Friherrinnan hade icke sjelf mycken tid att sys selsätta sig med dem; ofta såg hon dem icke på hela veckan, och ganska klokt hade hön insett att i bättre händer var det icke möjligt at!