Aftonbladet – 6 december 1841, sida 3

löst kasta sig i elände. Hon hade sjelf nedlåt sig ända derhän, att efterfråga bondens uppfö rande, och hade fått veta nog för att icke tillåt: det ,hennes beskedliga Brita blef hustru å en sådan der För öfrigt ville hon (henne nåd) göra hennes lycka, och förbehöll si således, att, till dess hon förkunnade sin vil ja slippa höra omtalas några vidare par tier. Hvad skulle den stackars flickan göra Van vid blind lydnad ech öfvertygad om att e så förnäm dam icke kunnat sänka sig till en O sanning, trodde hon fullt och fast, det grefvin nan visste något ondt om hennes fästman, oci då hon på hans begäran gick till presten, fö att hos honom finna råd och hjelp, wille denn Christi tjenare icke kompromettera sig sjelf ho sin höga beskyddarinna, utan uppmanade der före Brita att lyda sin fru, iofvande henne be löning både i himmelen och på jorden derför och då hon gråtande begärde att få veta hva ondt hernes fästman gjort, visste kyrkoherde: att insvepa sina ord i en så mystisk slöja, at Brita åtminstone icke kunde blifva slug derp och beslöt, ehuru med svidande hjerta, att af stå från det gjorda anbudet. Den unge bonden som, hittills aktad och välkänd, nu såg sig et föremål för tusende gissningar och nästan und veks af sina fordna vänner och grannar, uta att veta med sig något ondt, slog sig af sor; häröfver på dryckenskap och lät efter ett half års förlopp värfva sig till soldat. Hvad sade jag, afbröt hennes, nåd då Brita om morgonen under bittra tårar berättade hvad som händt; tacka du mig och vår Herre, att du icke blef hans hustru., Brita vågade väl i början att tänka härom både ett och annat, mer det var så naturligt, att nådig grefvinnan, och pherr prosten, skulle ha rätt, att alla egna be. tänkligheter måste vika derför; och när ett år sednare ännu en friare anmälde sig, nekade hor senast, utan att ens våga rådfråga sin höga mat