tre och nittio år gammal, att hon längeseda förlorat talförmågan och måste matas som et barn? Ett rep hänger i taket; hon fattar ta deri så efta hon vill resa sig upp; detta är i de enda fall hon kan hjelpa sig sjelf, men äter gö bon med ged aptit, är ofta ond och vresig oc! ger då sitt missnöje tillkänna med skärande ljud Stående vid den gamlas säng, berättade mi: ru S. allt detta; men se här, sade hor, hå ir mor Stinas trogna vårdarinna, och när ja; lå vände mig om, såg jag en 70:årig gumma som nigande bjöd oss vara välkomna. Det gif ves en själsadel, som tydligt afspeglar sig i d yttre dragen; gamla Brita blef mig det starka ste bevis på sanningen deraf; i den lugna, klar: olicken låg en så hög förtröstan, en så still: esignation, det jag ovillkorligt kände min eger inghet bredvid henne; (det,var sannerligen er innan känsla, än den grefvinnan L ingaf mig) Ton tackade oss för vår godhet att vilja besö a dem. Fru 8S. beklagade, att afkastningen a ordfrukter blifvit så ringa, och att de sålede endast kunde påräkna en ringa skörd ur der illa täppan. ,Det ena året lite mer, det andra lite mindr kära fru; inte får man klaga på vår Herre fö: let, utan vara nöjd med som Han gör och rätta nun efter matsäcken, svarade hon. Jag tänkte vå Grefve L och funderade sedan på, om menniskornas ord kunna höras ända upp i himmeen. Fru S. lofvade en liten tillökning i de nappa vinterförrådet, och den gamla. viste e wuru hon skulle kunna uttrycka sin erkänsla. Denna rock, sade gamla Brita i det hon vände ig till mig, har jag fruns godhet att tacka för och det tjocka, stoppade täcket Stina har på sig: det var också hon som gaf oss utsäde i våras: vär grannarna då grufväde sig för oss, så sa jag utt vår Herre bjelper nog, och si, det gjorde ban med. i Jag kastade en förstulen blick på min vän,