JdAdlCUCS KUMNIlA alvTll UU5S5Sd, SADSVHUAL YA 2 AVE dagsbladet förmodade, slutligen att stå endas för f. d. Utgifvarens och Redaktionens af Bie räkning. NÅGRA VIGTIGARE BESLUT AF RIKETS STÄNDER VID SISTA RIKSDAG. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angåend åtgärder och stadganden i afseende på strömmingsfisket. Hos Rikats Ständer hade fråga blifvit väck! om närmare bestämmelser, angående rättigheter till idkande af strömmigsfiske vid Bottniska vi kens vestra kust. I det förslag till ny fiskeristadga, som blifvit, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning, af Kommerskollegium utarbetadt, hafva Rikets Ständer inhemtat: att kollegierne, som i nämnde förslag upptagit de flesta stadganden i nu gällande författningar, med de förändringar i redaktionen, hvilka kunnat vara af nöden eller ansetts lämplige, bland annat i 23 , hvilken motvarar 8 2 kap. af 4766 års stadga, uti 4 mom. tillstyrkt följande föreskrift: xStrömmingsafiske i Norrbottens, Westerbottens, Westernorralands och Gefleborgs Län må af hvar och en aoqvaldt vid alla skogs-, bergsoch stenstränader, men ej vid stränder, der åker och äng amöta, afgiftsfritt idkas gemensamt med strandegaren, som dock är berättigad, att hvarje eMåndag och Onsdag, så länge fisket pågår, draga aförsta notvarpen,; samt att 3 mom. af 25-8S i förslaget, svarande mot 6 S 2 kap. fiskeristadgan, eger följaude lydelse: I Östersjön åter är fisket inom skärs att anse för deras enskilda egendom, som strand och holmar derorokring ega, men vid öppna hafsstranden, eller der ingen skärgård är, såsom ock utom skären, får jordoch strandegare ej sträcka sin enskilda rättighet till fisk och vatten vidare, än dess landgrund räcker, som vid stranden liggeroch derifrån utlöper; — — —p Under öfvertygelse, att det nu ifrågaställda ändamålet, eller fiskerirättighetens noggrannare bestämmande, till en del skulle vinnas genom antagandet af en sådan redaktion utaf 8 2 kap. i 4766 års fiskeristadga, som förefinnes i det mera tydliga och lättfattliga, fastän hufvudsakhigen till innehållet enahanda stadgandet i 4 mom. af 23 8 uti Kommerskollegii omförmälde förslag, hafva dock Rikets Ständer tillika ansett af högsta vwigt, att på det nogaste varder bestämdt, dels hvad som egentligen utgör öppna hafs-, skegs-, bergsoch stenstränder, dels ock hvarest och huru långt strandegares landgrundsrätt eger rum och sig sträcker, oeh sålunda funnit nödigt, att stadgadt blifver, hvad med uttrycken: fnomoch utsmskärs rätteligen bör förstås, emedan betydelsen af de förutnämnde begreppen derpå hufvudsakligen beror. Begreppet askärgård, måste nämligen, efter Rikets Ständers tanka, hafva olika betydelse och omfång, med afseende å riket eller landskapet och den enskilde strandegåren. Således, då inom skärgården, betraktadt med hänseende till hela riket eller ett visst landskap, ligga fjärdar af stundom några mils längd och bredd, jexmförliga i vidd med åtskilliga af de större insjöarne i landet, måste, enär stadgandet i 6 2 kap. fiskeristadgan, att Saltsjöfisket inomskärs bör för deras enskilda egendom anses, som strand och holmar deromkring egan, icke synes vara å först-) nämnde vatten tillämpligt, bestämmas, huru vidt den enskilda fiskerätten i sådane fjärdar sig sträcker, samt huruvida derintill liggande strand af fasta landet skall såsom öppen hafskust anses. Afvenså angeläget bör blifva, att betydelsen af landgrund, som vid stranden ligger ech derifrån utlöper, sam den derpå hvilande, enskilda fiskerätten, noggrannt och efter en antagen princip, fastställas; i hvilket hänseende lämpligen torde kunna bestämmas ett visst afstånd från stranden, inom hvilket strandegarens enskilda rätt gäller, på det sätt, att, der vattnet invid stranden eger ett visst bestämdt djup, afståndet räknas ifrån sjelfva stranden, och der landgrunden ifrån stranden utlöper, d. v. s., vattnet icke bar invid stranden det bestämda djupet, gränsen för den enskilda fiskrättigheten räknas till sasama SEMESTER SE DEN RR DOSE WS KINEE