Aftonbladet – 3 december 1841, sida 2

Hvilken herrlig hvälfning! Näsan, herr Pfef. ferkorn, har plasticitet. Hvad ?, sade jag och tog mig om näsan. VÅh nej, den är plastiskt skön, en verklif grekisk näsa. Det var annat, tänkte jag, än mar eljest sagt. Denna håla på kinden,) fortfor han, ritande denna håla är remarkabel: alla stora satiric och skalder hafva en sådan. Voltaire t. ex. ha de en sådan mängd deraf, att... Med förlof,, invände jag, den der hålan hai jag haft från min barndom. Det tror jag nog; snillet utvecklar sig tidigt. Nej, med förlof! återtog jag, det var er bock hemma hos far mins, som stångade mig och salig mor lade beck och talg på, så att håle blef större.n vÄr det så? sade ritaren. Nå, lika godt ni bör likväl omtala händelsen i er biografi. Biografi? sade jag högst förundrad. Förlå mig, jag är så styf i nacken och ögonen svida. Ja, hvila er, min bäste,, sade min porträttör hvila er något, jag har nu konturerna. Å Med stor lättnad vände jag på halsen, ja; fruktade nästan att jag blifvit ledlös liksom ve tenskaps-akademiens giraff. es Tillåt mig fråga,, sade min goda vän. Tilli mig fråga — var icke herr Pfefferkorn med Sverges sista strid. na Ingalunda, men jag var på förslag, fastän ja; fick annat att göra än vara med. Jaså, herrn var icke med. Nå, var herr! med, fortfor han, vid Sverges sista frid? Åh jo, 1809,, sade jag. Jag var nemlige!