Aftonbladet – 3 december 1841, sida 1

Åb nej! ropade den främmande, kom med sådan ni är; med snillen, sådana som ni,.bör man ej vara nogräknad. Förslaget var godt. Jag följde min goda vän sådan jag var i min Semper Idem. Nedkomne på gatan, började vi åter samtalet. Ni har en satirisk mine, min herrel, sade min nya vän, ni måste vara stark i satiren. Hå, hä, hä! genmälte jag; pi är fysienomist? Hör, herr Pfefferkorn! är det inte ni, som hittat på den der dräpande satiren om Notenii guldbyxor? ,Tjenare,, sade jag, till er tjenst; man har ock alltsen plöjt med min kalf. pDet har ni rätt i,, fortfor han. Det var ett gudomligt infall, en sekular-id! Hä, hä, hä! alltför förbunden, sade jag och lyfte på hatten. Vi voro nu framme på värdshuset. Ni må tro den der slyngeln till kypare bockade sig för mig så djupt; han är så styf utaf sig eljest, och begriper ej smillets eget höga värde. Enskildt rum, sade min följeslagare — och vi fiago. En matsedel — det vore mycket att säga om en sådan — den studeras grundligen, grundligare än grundlagen sjelf. Det bevisar att men niskans lekamliga behof ta högra handen af dess andliga; men derom mera en annan gång. Mitt val var snart gjordt; men min kamrat studerade länge. Sedan han afvägt skälen mot och med, fattade han ett beslut och verkställde det. Maten kom in tillika med en butelj öl — det var delikat. Sedan den första hungern blifvit stillad, började jag åter att fundera öfver min okända vär