Aftonbladet – 2 december 1841, sida 3

förtjusande Alexandra ). Hon hade knapt styrka att återvända till siaa rum, och der, ur stånd att hämma sina tårar, öfverlemnade hon sig, i de uppvaktandes åsyn, åt en smärta, som djup: rörde dem, som sågo henne, och hvilken i sjeltva verket gjorde henne sjuk. Tredje dagen efte: denna oförutsedda upplösning inträffade Constantins gemåls, Storfurstinnan Anna Feodorownas namnsdag: hofetiketten föreskref en bal; men ingen ville dansa der. Konungen inställde sig likväl: Kejsarinnan syntes också ett ögonblick, men utan att tala med honom. Zuabow visade sig synbarligen stött på konungen af Sverge; törlägenheten kunde läsas i allas avleten. Alexandra, sjuk, var icke närvarande. Konungen dan sade med de andra prinsessorna, samtalade en kort stund med storfarsten Alexander och lemnade snart festen, i det han ännu mer artigt än vanligt helsade på alla menniskor: det var sista gången han syntes vid hofvet. Dessa gala-dagar med ståt och fester förbyttes hastigt i dagar a! enslighet och ledsnad; och aldrig har någon konung tillbragt så sorgliga och oangenäma dagar vid ett främmande hof. Hela veriden var, eller låtsade vara sjuk. Det intresse, Gustaf Adoit förtjenat, det, som Alexandra väckte, intog sinneaa till deras fördel. Man beklagade henne såsom ett offer för fåfångan och dårskapen: man ) Alexandra Paulowna, född den 9 Augusti 4783, blef den 50 Oktober 4799 förmäld med erkehertig Josef Anton Johan, Palatin af Ungern. Hon dog den 46 Mars 4804, eller samma år, som Gustaf Adolfs andra förskjutna trolofvade, hertiginnan af Mechlenburg Schwerin.