RTR Imedlertid arbetade man på, att omsider afsiuta detta efterlängtade förbund. Den enda punkt, som företedde någon svårighet, var reli-. sionen. Catharina hade derom känt sig för hos. sitt hof, ja, till och med rådfrågat erkebiskopen, att Ivbemta, huruvida hennes sondotter kun-: le afsvärja renlärigheten: i stället för att svara, .oÖ hon smickrat sig med, inskränkte han sig utt säga: Ers Maj:t är allsmäktig. Då Rysslands öfverpatriarkinra icke fann sig understödd al sitt presterskaps åsigt, hvilket hon föreställt sig mera medgörligt, ville hon synas mera ryss än ryssarne sjelfve, och beslöt, mera för att smeka national-stoltheten, än af vördnad för grekiska läran, att göra en svensk drottning med denna religion. Lika ny och förödmjukande för Sverges folk och regering saken syntes henne: lika mycket smickrade den hennes egen och hennes ministrars fåfärga; dessutom skulle de poper, kapellaner och andra personer, med hvilka hon ärnade omgifva den unga ärettningen, vara pålitligt folk, i stånd all fästa prinsessan vid Rysslands fördelar. Konungen var kär och bländad; regenten syntes helt och hållet vunnen ): huru var det således sannolikt att de, j 4 ) En person från Gant, vid namn Christin, som varit Calomnes haadsekreterare och agent, uppenöll sig i Stockholm, der han ställde sig in hos hertigen-regenten, medelst en till hans ära sammanskrifven fabel. Som han varit i Petersburg, talade ban mycket om Catharina, om de unga prinsossorna, om den aktning man hyste för kertigen och om det fördelaktiga af ett förbund med Ryssland, genom konungens förmälning med en storfurstinna. Sedan hertigens svar öfvertygat honom, det ban icke vore obenägen att försoma sig med Catharina, underrättade ham derom Markows frilla, ia Gus, och på dessa upptäckter inledde man å nyo de redan afbrutna underhandlingarna. Chri— stin återvände till Petersburg, för att hemta sin belöning., — Huru kertigen-regenten inledde äm