Aftonbladet – 1 december 1841, sida 1

blivit aldrig så förtörnad. Nå, nål jag måste väl förlåta svåger, efter han varit så förnuftig och tagit Ingeborg med sig. Hon skall nu stadna bos mig en tid och riktigt få roa sig, det lofvar jag. — Skall följa ned med mig igen om Thorsdag — har lofvat min hustru det — håller alltid hvad jag lofvar, det vet svägerskan — skulle annars bli ett fasligt lipande der hemma. — Vi få väl vidare talas vid om den saken; det var imedlertid rätt lyckligt att jag fick reda på Ingeborg just samma afton hon kom tillstaden. Det hade ej skedt, om inte den beskedlige löjtnant Hoppenfelt genast kommit hit att berätta hennes ankomst och svågers äfventyr, så att jag straxt kunde åka ned till Ridaarholmen och hemta flickan. Jag tycker mycket om den unga karlen och bad honom till middagen 1 dag; ban följde med oss på spektaklet i afton. Jag har sällan sett en yngling så hygglig, så förståndig och bildad, som han tycks vara; finner inte wen svåger det? — Tycker tvärtom, att det är en näsvis tjufpojke; har inte en skilling mera än sin usla lön, och far omkring sam en äkta narr och kurtiserar. Skall be svägerskan att jag slipper se den fogeln här, innan jag reser. — Nå, det kan jag säga! jag, som just tänkte att han kunde bli en passande man för Ingeborg. — Hörsamma tjenare! ärnar inte slarfva bort flickan — bar förbjudit henne tänka på den göken. — Och säkert ha hennes tankar lydt min svåger, såsom andra unga flickors lyda i dylikt fall. I mergon få vi vidare språka. God natt,