Aftonbladet – 30 november 1841, sida 3

ningar lösgifne, dels till följd af Kongl. Maj:t nåd, dels efter dem ådömde fängelsetidens slu och dels på grund af erhållet laga försvar; mel af dessa hade ungefär 3, delar återkommit. Or sakerne till detta beklagliga resultat förklara styrelsen sålunda: att större delen af dem, som efter undergånrget fängelsestraff på viss tid, bord frigifvas, och hvilkas antal utgjort 379 år 4834 och 338 år 48539, i sjelfva verket icke blifvi ställde på fri fot, utan öfverlemnats till vidare förordnande af Öfverståthållare-Embetet eller ve: derbörande Konungens Befaliningshafvande. Ef ter erhållet föreläggande att inom viss kort tid förskaffa sig laga försvar blifva de imedlertid merändels uti häktet qvarhållne och, då tillfälle till erhållande af försvar sällan derstädes kan erbjuda sig, så blifva de i brist deraf till Korrektionsinrättningen afsände. Det kunde derföre med säkerhet antagas ) att hälften af de återkomne fångarne varit sådana som undergått straff. arbete på viss tid, men vid slutet deraf icke blifvit på fri fot ställde, utan, i brist af laga försvar, till Korrektionsinrättningarne förflyttats. Vid detta förhållande fäster berättelsen myeken uppmärksamhet och utvecklar med omsorg nödvändigheten att vidtaga någon åtgärd för möjligheten att frigifva fångar, som utstått sitt straff. Såsom medel härtill föreslår styrelsen lösgifne korrektionisters och allmänna arbetskarlars anvisande till en viss ort med skyldighet för dem att der, ställde under en strängare tillsyn af de öfver ordningens handhafvande vakamde embetsmyndigheter, vistas och qvarblifva. Detta skulle för dem underlätta utvägarne till bergning och tillika förekomma, att de åtminstone icke af nöd drifvas till nya brott, eller kunna genom förebärande af en sådan nöd söka bemantla sitt återfall. Förslaget går hufvudsakligen ut derpå, att städernas eller församlingarnas innevånare skulle sins emellan utse en eller tvänre välkände män, hvilka, med biträde af presterskap, sexmän och andre ora allmänna ordningen och sedligheten vård ägande personer, skulle under namn af Fårdare taga omsorg om sådane försvarslöse och för brott straffade personer som ifrån korrektions och arbetsinrättningarne blifvitt lösgifne och af Konungens Befallningshafvande förpassade till återinträde i församlingen. Efter föregånget val skulle desse vårdare af Landshöfdingarne anmälas hos Kongl. Maj:t för erhållande af förordnande. Till befrielse från detta förtroende skulle icke få gälla andra skäl, än de som utgjorde laga förfall för förmynderskap. Efter 3 år skulle de likväl hafva rättighet att, om de så önskade, erhålla afsked. Vårdaren skulle draga försorg om bostad åt den lösgifne fången, derest han sjelf ej kunde anskaffa sådan, söka bereda honom tillfälle till arbete eller laga tjenst, och för öfrigt tillse att någon oförrätt icke tillfogas honom och att hinder ej lägges i vägen för hans bemödanden att söka på redligt sätt förtjena hvad han behöfver för sin bergning, m. m. I denna afdelning omnämnes ock att arbetshus ifrågavarande år funnss endast inom Upsala, Linköpings, Nyköpings, Umeå, Wisby och Östersunds Län, men om deras närmare beskaffenhet var styrelsen icke i tillfälle att lemna några upplysningar, emedan några uppgifter derom icke inkommit till styrelsen. UTI 9:de AFDELNINGEN har styrelsen emnämnt de inspektionsresor, hvilka herr general-direktören m. m. Livijn och herr general-auditören Neltzel under åren 1838 och 4839 företagit till korrektiomsoch arbetssamt! fästningsfängelserne i riket. Slutligen anhåller Styrelsen att tiden för årsberättelsers afgifvande, som genom Kongl. Maj::s bref den 26 Maii 4836 blifvit bestämd till den 4 September hvarje år, måtte för framtiden få utsträckas till slutet af påföljande året efter det, som berättelsen omfattar, helst styrelsens hufvudbek, som bör ligga till grund för åtskillige delar af berältelsen, enligt instruktionen ej aflemnas för den 4 December. ) Detta synes hafva bordt och kunnat med mer bestämdhet uppgifvas.