honom så lycklig stund. Sedan Ingeborg slutat sin handel, föreslog löjtnanten henne att göra en premenad omkring domkyrkan på den sköna kyrkogården. Ingeborg kunde ej neka honom denna bön, ech nu se vi de uaga älskande arm i arm vandra omkring det gamla, vördnadsbjudande templet, och beundra dess åldriga utseende och bildhuggeri, på hvilket tidens förstörande hand allt mer sätter sir omisskänliga stämpel. Sedan de gått omkring i de skuggrika alleerna, satte de sig på en bänk, framför hvilken några täcka barn lekte och jagade hvarandra. Här var det Ingeborg gjorde sin löjtnant bekant med resans ändamål; att pappa ville se mamsell Tagliomi, och att kom sjelf skulle tillbringa några dagar hos sin rika moster, Lagmanskan Pladderhjerta, som var en bhjertans beskedlig och rar gumma, den enda pappa hade litet respekt för, i anseende till hemnes stora förmögenhet. Hvad planer de för öfrigt uppgjorde kunde jag ej höra dels i anseende till barmens stoj framför dem, dels emedan det tysta hviskandet ej kunde ni mitt spejande öra; samtalet tycktes dock ganska lifligt, hvad de sade: Vet Freja, och skalden det vet, J som älsken, J veten det, J. Troligtvis hade de kunnat sitta så förtroligt språkande ända till aftonen, om ej en liten flicka bland de bekanta barnen sagt helt högt: pnej, det går ej an att vara här längre, då får jag bannor af pappa. Dessa ord verkade elektriskt : på Ingeborg, som hastigt steg upp, tog afsked af sin kavaljer och skyndade till gästgifvaregården, der hon fann de båda reskamrater