Aftonbladet – 27 november 1841, sida 3

nadssätt. Sjelfva boningarne synas inrättade för ett folk, vart att lefva i fria luften. DBerföre korridorerna och de öppna gårdarne, intill hvilka rummen angränsa. Lika behof förorsakade snarlika inrättningar i Egypten, och en ännu speciellare likhet förefinnes i pelare-konstruktioren och utsirandet med skulptur och hieroglyfer. Hvad skulptur-arbetet beträffar, så är detta fullkomligare i Palenque, än Copar. En viss afbildning af naturen, som i Copan visar sig endast uti ornamenter, framträder uti de arbeten man finner i Paleeque äfven genom framställning af menniskofigurer, och alstrar en likhet med de Egyptiska arbetena. Denna likhet tyckes imedlertid endast föranledd af skulpturens förening med arkitektaren. Hos de i Palenque påträffade arbetena är icke frågan om detta snillrika arkitektoniska uti behandling, utan uppfattning af den lefvande naturen, som de Egyptiska alstren utvisa. En serskild uppmärksamhet förtjena ornamenterna, emedan i afseende på dem en öfverflyttning från det ena landet till det andra lättast låtit sig tänka. I sjelfva verket synas äfven de, för en sådan öfverflyttnings skull, uti Uxmal ofta förekommande M2ander-ernamenter af vigt. Till de klassiska länderna komma nämnds ornamenter visserligen från Ezypten, der de förefinnas i de älsta grafvarne, men hvarest äfven dess motiv är gifvet såsom arkitektoniskt i husets kieroglyf skrift. Skulpturerne eller ornamenterna visa ännu en annan beröringspunkt med de klassiska länderna. Denna är Gorgonecon, hufvudet med den klufna tungan, sem Levezon redan satt i beröring med Meduse-hufvudet, och hvaraf likheter förekomma i Egypten. Det är bilden af månen, hvars fläckar utvisa en viss likhet med ett den menskliga fysionomien eget uttryek af hån. Den i hierogiyferna efta förekommande månen talar äfven för en dylik förklaring, äfvensom de i Copan hopals förekommande afbilderna visserligen häntyda på månens tillbedjande. Detia i afseende på dessa trakters irhemska kultur. Hvad nu tiden för dessa byggnaders uppförande angår, så bemärker Hr Stephens med rätta, att om man måste antaga Spaniorernas invandring såsom ändvunkter, kan dock ingenting hindra att somliga stäler äro äldre än andra, att somliga varit bebodda innu vid Spaniorernas invasion, andra då i ruiner. På detta sätt förklaras de olikheter, som förefinnas mellan ruinerna i Copan, Quirigua, Palenque och Uxmal. Men mellanståndet i tiden kan ieke vara så stort, som olikheten i byggnadssätt synes utvisa, och iet är efter de Spanska eröfrarnes utsago, förnämigast i afseerde på Coepan, sannolikt, att denna stad, ifvensom Uxmal, ägt bestånd vid invasionen 1530, att icke tala om skriften, som på alla ställer är densamma, utan undantag. Olikheterna synas deremot vara till sin natur lekala. Copan har afgudabilder, Palenque icke; Palenque har fyrkantiga underbyggnader, Uxmal runda. Ornamenterna i den sednare staden kan icke liknas vid någon af de öfriges; och hvarför skulle icke, då ett folk egendomligen utvecklar sig, denna egendomliga utveckling äfven sträcka sig genom serskilda, såsem det synes genom naturen dessutom ganska skiljda, ehuru angränsande, trakter? Genom att afbryta en kronologisk utveckling, har man dessutom icke umderkänt lessa byggnaders ålder. Möjligt är, att, i anseende ill de ringa framsteg, på hvilka den kultur-epok länvisar, dessa massor af monumenter först under lera sekler uppkommit, ja, att desamma äre resulatet af ett årtusendes bildning. ——JV EE —