Aftonbladet – 27 november 1841, sida 3

är skyldig Konungen, förenad med min vördanadsfulla högaktning för Ers Excellence, har depterminerat mig att skrifva detta bref, hvars innehåll är sannt och opartiskt. Om det skulle ,vara stridande mot vissa officiella berättelser, hoppas jag framtiden skall bevisa, det jag varit väl underrättad, samt att jag, i min trånga verkningskrets, bjudit till att vara nyttig åt mitt fädernesland. fESigneul hade förut, straxt efter det tidningen kom till Paris om Prins Carl Augusts död, skrifvit mig till, att Kejsar Napoleen önskade att Konungen af Dannemarck måtte blifva vald till tbronföljare. Det var denna tanka, som satte Baren Mörner i rörelse. Hade Konungen af Dannremarck kunnat blifva vald utan någon Kejsarens synliga åtgärd, så hade han varit glad, att genom de tre nordiska rikenas förening se en mäktig Rysslands fiende uppväxa; men kan ville icke då i ögonblicket förtreta Ryssland, hvilket land han trodde sig då ännu behöfva, i anseende till sina afsigter mot engelska handeln. Alla danske ministern Hr Dreyers dej åcher till danska ministeren innehöllo franske Kejsarens försäkringar, att han önskade det Kenungen af Dannemarck måtte blifva valid till thronföljare; men franske charge deffaires Desaugiers fick ingen föreskrift att bidraga dertill. Ingen den minsta inflytelse hade han; men danske Ministern von Dernath visade honom sina depåcher och förmådde honom att yttra sig uti Kejsarens namn till förmån af danske Konungen. Då detta blef uti Paris bekant, återkallades han med Kejsarens onåd och blef på någon tid icke nyttjad.