Aftonbladet – 27 november 1841, sida 2

röna ett så nådigt emottagande utaf Hans Maj:t Konungen; och just minnet häraf, och alideles inger inverkan ifrån fabrikanternas sida, var det, som nu väckte tankan och enhälligt föranledde beslutet om en lika beskaffad åtgärd. Att Aftonblads-redaktionen, emot hvars intressenp hvarje förtroligt rärmande emellan Konung och Folk på det högsta strider, icke kunnat dölja sitt misshag öfver Fabriks-societeternas och Fabriks-arbetarnes sökta underdåniga företräden hos Hans Maj:t Konungen, och det nådiga, ynnestfulla sätt, hvarpå deras deputerade blifvit af Högstdensamme emottagna, och att jemväl, i full öfverensstämmelse dermed, Af tonbladets Redaktion med hätsk vanställning skulle bjuda till att stämpla dessa företräden, såsom af grannlagenheten förbjudna försök å fabrikanternes och arbetarnes sida, att ål Kowseljens högsta och allena beslutande ledamot, (22) förtro bevakandet af deras enskilda fördelar,, kan ej förunrdra någon. Fabriksarbetarne äro likväl öfvertygade, att, i trots af den förhatliga stämpel utaf enskildt intresse, som Aftonbladet bjudit till att påtrycka den ifrågavarande åtgärden, hvarje tänkande läsare skall förmå inse: att inhemska arbetets intresse är ett i ordets bögsta bemärkelse allmänt intresse, att detta intresse, såsom sådant, äver rätt till hägn och skydd ifrån statsmakternas sida, och att Fabriksarbetarne, ej mindre än Febriks-societeternas med!emmar, icke gjort annat än iakttagit en medborgerlig rätt och uppfyllt en medborgerlig pligt, när de, i en tidpunkt, då så många intressen och opinioner visat sig fiezdtliga emot inhemska industrier och arhetet, sökt tillstånd att personligen få nalkas, icke konseljens högste Ilsdamot, utam högsta statemaktens innehafvare, för att fästa Hans höga uppmärksamhet på dessa intressens behof och rättmätiga kraf, såsom allmänna intressen. Det är för öfrigt en bekant sak, att, om ej så nyligen, dock icke just för serdeles mårga år sedan, talrika deputationer uppvaktat Hans Maj:t Konungen eiler den af Aftonbladet så kallade Konseljens högste ledamot) i alldeles motsatt syftemål, eller för att förmå Högstdensamme att beröfva inhemska industrien och arbetet allt verksamt hägn; och när Aftonbladets Redaktion då icke hade något att anmärka vid dessa deputerades underdåniga uppvaktningar hos Konungen elier betraktade essa såsom uttryck af enskildt intresse, så är det, minst sagdt, högst besynnerligt, att samma Redaktion nu vill finna Fabriks-societeternas och Fabriksarbetarnes åtgärd klandervärd och mindre grannlaga. Aftonbladet kar äfven uti de underdåniga tal, som vid företrädestillfållena höllos af de personer, som anförde Fabriks-societeternas och Fabriksarbetarnes deputerads, velat upptäcka ingenting mindre än poriktighet i uppgiftern ech osannix4. En beskyllning emot undersåtare, att i yttranden, ställda till Konungen persenligen, hafva framfört osamning och oriktiga uppgifter, är visserligen stårk: men febriksarbetarne anse sig ej tillständigt att fästa sig vid de förmenta exemplen på sådan osanning och oriktighet, då de uttryck, hvaruti de skola innebållas, och som Åftormbladet åberopar, ej finnas uti de å fobriksarbetaraes vägnar hållna talen. Såsom serskildt klandervärdt uti dessa sednare utmärker Aftonbladet egentligen blott, att fabriksarbetarne vågat kalla och anse Hans Meaj:t Kopurgen för Svenska slöjdernas räddare och upprätthållare, hvilket Aftonbladet förmenar ännu återstå för historien att afgöran. Då Rikets Ständer, konsekutift vid två föregående Riksdagar, i motsats emot derzs vid sista Riksmötet uttryckta tänkesätt, framburit till throner önskningar om afskaffandet af det skyddsmedel, som för en bstydande och måkända den vigtigaste deler af Svenska slöjd-industrien ännu i sakernas närvarande skick är oumbärligt, och Konungen, sådane önskningar oaktadt, under tiden upprättbållit och bevarat detta skydd, i föreställningen om bvars 0umbärlighet tills vidare Rikets Ständer nu sjelfve instämt, så lärer det ingalunda böra betraktas som något smicker, utan såsom en redan af tistorien afujord sanning, att Hans Maj;t Konungen varit och är Svenska slöjdflitens räddare och unprätthållare. Ty det är visserligen icke någon vågad slutsats, att om Konungen efter 4823 eller 1829 årens Riksdagar skulle, i enligket med Rikets Ständers önskningar, hafva borttagit det skydd för Svenska siöjd-industrien, som desse sjelfva nu förklarat nödvändigt, så skulle under tiden och tilldess National-representatioRen, fullständigare upplyst, bunnit ändra sin mening, en stor del af Svenska slöjd-indusirien längesedan hafva gått sin undergång till mötes. Slutligen, och då Afterbladet (dena 46 September) visat sig så introsseradt för, att Allmänheten måtte få sig bekantsjordt, hvad som vid fabriksarbetarnes underdiniga företräde d. 12 Septembor förelupit, så anhålles, att på detta ställe och i sammanhang med det föregående, få nämna och genom Aftonbladet offentliggjordt, att Hans Maj:t Konungen, af vanlig godhet emot fattiga och beböfvande, täcktes vid tillfället förära en summa af 600 Riar Binko, att utdelas åt fattiga barn vid fabrikerna, hva arbetarne äfven här förnya uttrycket af sir undersåtliga tacksägelse. Å hufvudstadens Fabriks-arbetares vägnar: L. Glassel. C. Pugge. N. Johnson. Carl Fries. Ciaös Pettersson. CC. P. Möller. I. P. Röding. F. W. Schumann. E. Edberg. T. Tondcur. Efter första genomläsningen häraf, skall måhända den, som icke har de åberopade Aftonbladen af den 48, 46 och 24 September till hands, stadna vid det intrycket, att orättvisa ÅA FSI LA uunAogiftar rAarllblekan his aiarda 3