Aftonbladet – 27 november 1841, sida 1

Corviska, begärde att StatsRådets ledamöter skull få del af Lagerbjelkes depecher. De blefvo a dem läste och af Wetterstedt så förklarade, at aen hederlige Adlerbeth, som väntade Sverige säkerhet ifrån Frankrike, öfvertygades, att Kej sar Napolebn önskade Prinsen af Ponte Corvo Han sig det med bekymmer, emedan han gåt in på den tankan att välja Hertigen af Augu stenburg; men trodde sig böra åt fäderneslan dets väl uppoffra sin öfvertygelse. Rosenbla teg. Biskop Rosenstein, hans slägtinge, och Ad lersparre, till hvilka han bar ett oinskränkt för troende, voro ifrige för Augustenburg. Hai tänkte följa pluraliteten. Gyllenborg var ny kommen och yttrade sig föga. Wrede var fö Prinsen af Ponte Corvo och Adiercreutz allde les emet Augustenburg. Jag bivistade sälla desse herrars öfverläggningar, men blef oryggli vid min föresats att ej öfvergilva Konungen Jag hade alldeles intet bidragit att låta hans va falla på Hertigen af Augustenburg; men sedai det var gjordt, borde jag förblifva dervid, intill dess Konungen ändrade tänkesätt. Platen oci Adlersparre voro de som uppgifvit detta förslag Platen hade sedan ändrat sig; men Adlersparr höll ut, med en honom egen envishet. Den 29 Juli återkom Öfverstelöjtnant Hols med tvänne Hertigens af Augustenburg bref til Konungen: det ena svar å Konungens bref, son Holst medfört, och det andra å det, som Silf verstolpe aflemnat. Afven återkom den sednar och afgaf underdånig berättelse om sin beskick ning. Deras återkomst gjorde ingen märkli sensation å Ständerna. Hertigen erkände, sade Silfverstolpe, sig icke vara ämnad till Konung