Aftonbladet – 26 november 1841, sida 3

anser ett sådant engagement heligt.Ehuru stötande det skall synas, att lemna Konungens Minister på stället (och hvad nästan mer är: en person, som här visar mig all vänskap och pallt förtroende) okunnig om en demarche, af natur, som denna, så får han deck förlåta denna irregularit en ,aveur af en principe, som han ej kan klandra. Men, jag återkommer till saken. Mörner anförtrodde mig: att myeket folk i Sverige värderade Prins PonteCorvos stora egenskaper, och att han troligen vid riksdagen skulle få ett stort parti, om han satte sig på listan af Kandidaterne till threnföljden: att Mörner, i anledning deraf aboucherat sig med Prinsen, som syntes ganska smiekrad af detta förtroende, men sem svarat honom, att, ehuru han trodde, att Kejsarens hemliga böjelse vore för honom, han dock ej kunde lofva, att Kejsaren gjorde något offentligt steg till hans aveur, emedan Kejsaren ej ville influencera svenskarnes fria val; ach att han (PonteCorvo) ganska väl kände, att cKejsaren hvarken gifvit Lagerbjelke eller mig (Wrede) något rätt bestämdt svar, icke heller till viss grad bundit sig, genom det bref han skrifvit till Konungen af Sverige; han skulle icke desto mindre genast anförtro Kejsaren saken och inhemta hans tanka. Ers Excellence kan lätt se huwy förvånad jag bltf af detta förtroende. Jag håde i min conversation med Kejsaren alltid-funnit någonting så odetermineradt, en så liten interåt för alla de personer, som voro i fråga till thronföljare, att jag alltid misstänkte, det Kejsaren inom sig önskade någon annan. Nu trodde jag mig fått en stråle af ljus, och jag beslöt göra allt för att upptäcka det verkliga. Lyckligtvis hide jag den dagen en god anledning at se Priasen. Han hade morgonen förut skickat mig ett par pistoler för. G. Mörner, och jag mi ste tacka för presenten. Jag valde härtill just ögonblicket då han återkom från St. Cloud. Prinsen aborderade mig genast med en öppenhjertlighet, som är honom egen, åtminstone detta land. Känner ni, min herre, en ung ba